vägledande insikter

En kompis till mig läser till coach, grillades därför med frågor över telefon tidigare i dag ”Vad vill du?” ”Vad är nästa steg?” ”Varför tror du så?” ”Vad skulle hända om du gjorde såhär istället?” Spännande och lärorikt. Alla borde bli coachade eller vänja oss vid att ifrågasätta de val vi gör och varför vi gör de och hur vi skulle gjort annorlunda.

Jobbigt också. Jag mår ju alltid så dåligt av att lära känna mig själv. Nu ligger jag här och tvivlar på det mesta och känner mig inte alls upplyft av mina erövrade insikter om vem jag är och vad jag vill.  Jag har lagt mig tillrätta en stund för att spela död och funderar kring mänsklighetens största drivkraft och hur man kan bemästra den. Rädslan.

Vad är det då som får mig lite torr i munnen nuförtiden? Jag befinner mig i första fasens reflektion kring vem jag är på nätet och det kan göra mig lite ängslig emellanåt. Nyhetens behag har så smått lagt sig och skuttandet framåt har avtagit i en lite segare terräng av djupare reflektion. Nu gäller det att inte göra saker och ting större än vad det är. Min rädsla har drivit mig att öppna upp kring ämnet och jag har getts några svar av mer erfarna bloggare som varit vänliga nog att dela med sig av sina upplevelser.

Jag behöver svara på frågan vem jag vill vara? Jag tänker att jag för enkelhetens skull måste välja en person som är så lik verkligheten som möjligt. Där tycker jag att jag har lyckats. Efter att ha kikat in en snabbis på twitter och några facebook grupper som jag deltar i känner jag mig även trygg i mitt sätt att kommunicera i skrift. Jag vill gärna ge dig hela spektrat av de mänskliga egenskaper jag använder mig av som lärare och ge en så bred bild av vardagen som möjligt. Därmed inte sagt att det lustfyllt spännande och härliga är onyanserat men dock en ganska liten del av arbetsdagen, som även kräver en hel del förebyggande insatser.

Mindre smickrande insikter är att måste jag jobba hårt med att göra upp med mig själv när jag upplever att jag misslyckats, jag har svårt att skilja det jag gör från den jag är. För mig inget nytt under solen, jag kämpar med detta varje dag, som så många andra. Jag vill även se det som värdefulla erfarenheter som gör mig till en lyhörd och klok lärare. Det är väl så man får tänka, i jobbet, i livet? Vända det negativa till något positivt. Du som har genomlidit en trasslig skilsmässa, haft ätstörningar, barn som börjat knarka, själv varit brådmogen som ung, växt upp med en alkoholiserad förälder.. – börja se dig själv som en fantastisk tillgång för skolan och dess medverkande.

Jag sätter också väldigt höga krav på det jag gör, vilket blir en aning komplext när ”jag är det jag gör”. Jag känner därför att jag skulle vilja röra på mig mer, vara mer fysisk. Springa, svettas och stärka förpackningen. Vissa ränder får man helt enkelt leva med och då tänker jag att man kanske kan se lite hurtigare ut samtidigt.

Nåväl, det är väl ändå något vackert och poetiskt med att utvecklas, även om man kanske inte ser sig själv som så knoppande längre.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s