20 februari 2014

Jag är verkligen helt slut idag. Pumpar med extra kaffe såhär på eftermiddagen. Efter en lovvecka som trebarnsmamma med ihärdigt regnande känner jag mig som en mycket sliten och överstimulerad fröken med väldigt rastlösa och sockerstinna elever. Lite svårt att mötas och kompromissa under denna vecka, speciellt idag. Torsdag, åttornas dag och vi fortsätter med min idé kring smågrupperna. Jag kan ju ärligt säga att tålamodet har prövats, det är så mycket meck och logistik kring detta. Jag känner mig trött, inte uppgivet, men reflektionerna kommer farandes från alla håll och det känns som jag behöver mer tid för att kunna sålla i allt som händer.

bild-5I det interna nätverket har jag delat in klasserna i projektgrupper och de har även individuella samt en gemensam loggbok.  Jag kommer även att lägga in en veckoplanering där. I dag var det andra respektive första passet för de två åttor som besökt salen.

Överlag har det funkat över förväntan, med tanke på hur nytt det faktiskt är. Dels är det spänningar i form av de nya grupperingarna. Det är också ett nytt sätt att tänka för eleven, som ställer krav på självständighet och förmåga att sätta sig i arbete och ta eget initiativ.

Det arbetsmoment som funkat bäst är området Skapa, då eleverna ritar självständigt utifrån instruktionsfilm. Det är svårt att få samma tydlighet i de övriga arbetsområden, speciellt när många elever inte har för vana att tänka själva, tar tillfället i akt när jag inte berättat just för hen vad hen ska göra eller ständigt är på jakt efter ”rätt svar”.

Det som funkat sämst är analysera. Eleverna ska läsa om Henri Matisse och sedan titta på ett avsnitt om konsthistoria, de flesta struntar helt enkelt i det. Filmen är 16 minuter lång och texten tar fem minuter att läsa ändå frågar eleverna ganska snart, lite för snabbt, vad de förväntas göra. Syftet är för oklart, vad ska man ha texten och filmen till? Jag har i betygsbedömningen, både muntligt och i skrift, påpekat att man måste bygga upp ett brett kunskapsområde för att kunna föra ett ”välutvecklat resonemang” inom ett ämne, men det är för lång framhållning för de flesta.

Allt spretar åt alla håll känns det som. Jag började dessutom dagen med att auskultera hos en kollega i hemkunskap och kände plötsligt ett sting av att jag kommer att sakna mina långa inledande monologerna som start på lektionen. Jag tyckte min kollega gjorde detta väldigt bra, startade upp lektionen på en personligt och mysigt sätt. Lugnt och metodiskt övergick hon sedan att berätta vad lektionen skulle innehålla, återkopplade till lektionen innan och lyckades få igång en lagom diskussion då hon visade på kopplingar till hälsa och miljö. Det var ju även en grupp på sju elever, stort svinn idag p.g.a. av sjukdom, samma gruppstorlek som jag kommer att ha.

Under sista passet hade jag inte hunnit kopiera och hade även slut på kartongbitar – såna små fåniga grejer satte stopp i maskineriet och kändes energislukande. Elever som sitter och väntar, som inte tar eget initiativ, som inte frågar mig eller varandra. Det flamsas och leks, några av pojkarna började kasta mina konstgjorda äpplen till varandra. Jag förstår inte varifrån den här individ- och service fokuseringen kommer ifrån, varför hänger eleven så stort ansvar på mig i sitt kunskapsinhämtande? Varför passar man inte på att börja teckna motivet medan jag skär upp kartong för färgen, varför måste jag påminna vissa om det både en och två gånger? Är det en generationsgrej, en attityd, curlande föräldrar, tidig lunch, skolan, jag? Är jag kanske bara väldigt trött idag? Jag är mitt i smeten just nu, mellan det gamla och det nya – det kommer att bli bra, så småningom.

Nu ska jag in och rota runt i det interna nätet, ping pong.


4 reaktioner på ”20 februari 2014

  1. Å Malin vad våra dagar är lika!
    Jag funderar också ihjäl mig över det här med det egna ansvaret. Vad är det som triggar??? Jag är i stort behov av att mötas och stöta och blöta det här med fler estetlärare. För det behöver inte vara slöjdlärare, vi sitter alla i samma båt; korta lektioner, många relationer och ett många gånger till synes abstrakt syfte och innehåll. Dina tankar här sätter igång nya hos mig, du får mig att se fokus i vad det är som händer och jag börjar också se mönster. Vi behöver organisera oss! Vad ska jag döpa FB-gruppen till? Estetlärare som vill hitta nya vägar???

    Vet bara att vi är många med samma svårigheter…

    1. Ja det är nog bra att inte snurra in sig i tankar på egen kammare. Facebook grupper är bra, det finns ju även diskussionsforum på google, egentligen känner jag nog att prata är ännu bättre. Ett bra Edcamp ämne, i en Edcamp som fokuserar på de estetiska ämnena? Jag känner också ett stort behov utav att komma vidare med några konkreta åtgärder i denna tankevända. Läser Timperley nu och har ju även min egen digitala resa att hämta stoff ur. Vad triggade mig? Jag skulle beskriva det som en kombination av krav, tydlighet, provokation, nyfikenhet, belöning i form av socialt stöd och uppmuntran men även snabb feedback på att jag kan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s