funderingar

Vård av barn idag, så typiskt, särskilt när jag senast igår offentliggjorde på bloggen hur trött och sliten jag känner mig. Jaha passar ju bra att vara hemma idag med sjukt barn? Första timmarna är alltid så jobbiga, fyllda av dåligt samvete för vad jag ställer till för andra. Får man titta på film, får man njuta? Sonen är i vanlig ordning lite väl nöjd med att var sjuk, varvar ipaden med netflix och har beställt indisk kycklinggryta till lunch. ”Mera saft!”, tutar han emellanåt annars är det lugnt.

Fick feedback tidigare från min digiskolvän Eva på mitt förra inlägg och fortsätter fundera en del på motivation, hur man stimulerar och får sin kunskapsutdelning meningsfull.

Jag såg ett mail från en kollega som ska träffa en utav sina elever nästa vecka. Kollegan vill veta om eleven ligger efter i ämnet, om eleven deltar i undervisningen under lektionstid, kommer i tid osv. Det mest vanliga sättet att kommunicera kollegor emellan, man ställer frågor kring det negativa eftersom detta måste åtgärdas.

Men vad skulle hända om vi ställde frågorna såhär: Vad gör du för att eleven ska komma i tid? Vad gör du för att stimulera eleven till att arbeta med uppgifterna? Hur tänker du kring att väcka elevens nyfikenhet inför nya kunskapsområden? Skulle vi inte då få en hel del spännande svar som även kan skapa flera fina erbjudanden under utvecklingssamtalet? Är det dags att våga tänka tanken att våra mest omotiverade elever också kan vara en produkt av en invecklad kedja av negativ feedback skapad av oss själva? Innebörden av att inte lägga ansvaret på eleven ”lägga i knät på eleven” handlar om att förändringen i första hand ska ske hos mig som lärare. Om något inte funkar, hur kan jag göra annorlunda, hur gör andra?

Det är säkert en grundläggande, djupare förändring som måste ske samtidigt som jag också känner ett behov utav en reflektion utifrån mitt ämne. Funkar det på ”bilden” kopplas detta oftast till att eleven tycker om ämnet bild, jag upplever sällan feedback på att det faktiskt kan ha med mig att göra (om jag bortser från elevernas gensvar). Jag tror att många i de praktiska ämnena känner igen sig och vi undervisande lärare måste stärka oss med vilket försprång vi säkerligen har som så ofta utgår från att ämnet ska vara meningsfullt för individen.

bild-6Det är så mycket som händer på nätet för tillfället, grupper mobiliseras och det går snabbt framåt. Alla är så på! Det är så kul att få vara en del av det.

Passade på att att göra en ”selfie” såklart tillsammans med Eva när hon hälsade på under sportlovsveckan. Det är från henne jag snott det coola uttrycket ”I teach what is your superpower?”

Mina kollegor på jobbet är alla både mysiga och ambitiösa, jag tycker ändå det har varit otroligt häftigt och stärkande att även ha ett personalrum på nätet, kollegor utanför den egna arbetsplatsen. I juni åker vi ett gäng till Varberg för att delta i skolsmedjans afk.


2 reaktioner på ”funderingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s