arbete med likabehandlingsplanen

Jag och min kollega Carina har en liten trupp kamratstödjare i årskurs nio, och under morgonen var det återigen dags att ta itu med förebyggande arbete gällande likabehandling på skolan. Vanligtvis går vi en runda kring bordet och låter eleverna berätta vad som händer i den egna klassen, ibland pratar vi om saker som händer i korridoren, ja pejla läget helt enkelt kring hur stämningen upplevs på skolan.

Vi två vuxna har grunnat en del på hur vi ska jobba med likabehandlingsplanen så att våra kamratstödjare ska ges förståelse för innebörden samt hur vi använder oss av planen. Igår kväll slog det mig att vi kanske ta oss an påhittade fall för att vägledas in i den tjocka pappersluntan. Hur kan ett ärende se ut i likabehandlingsteamet och hur berättar planen för oss hur det arbetet ska gå tillväga? Jag plitade som hastigast ned några meningar och vill ha med mig tanken i fortsättningen och kanske även göra bättre uppslag.

Eftersom vi nästan a130201 mello GINA 130201 mello Yohio  130201 mello Yohio sminkös Nicole Grosselltid går igenom klassvis, alltså händelser som uppmärksammats i den egna klassen fick eleverna idag värma upp med tankekaramellen att Yohio skulle börja nian på vår skola. Vilken klass skulle vara bäst respektive sämst för honom att trivas i och varför?

Det blev bra drag i diskussionen som kretsade mycket kring vilka fördomar som finns och hur svårt det är att få igång en vettig diskussion med någon som har ”bestämt sig för hur det ska vara.” Rädslan för det som är annorlunda är stor bland vissa elever, och då menar jag inte ungdomarna i kamratstödjargruppen. Där var de snarare överens om att det skulle vara nyttigt att få en Yohio till skolan. Det känns ju bra att de även är medvetna om att många unga drar ett ganska stort lass för att på sikt förändra attityder. För vem vill göra det, egentligen? Man vill ju bara vara den man är.

Efter det hann vi bara känna efter lite smått på första påhittade fallet :

En tjej som går i åttan är ofta ensam i korridoren och äter ensam i matsalen. Hur kan man hjälpa? Hur påverkas man av att hela tiden tvingas vara ensam?

Frågan besvarades snabbt med oroliga frågor tillbaka om det var sant och blev därför en god inledning och påminnelse till det jobb våra kamratstödjare förväntas göra, iaktta och uppmärksamma. Självklart kan vi inte ha elever på vår skola som alltid tvingas vara ensamma.

Jag orkar inte skriva så mycket mer nu. Jag ville mest bjuda på en idé jag fick, som vi provade idag. Allting kan göras bättre men kvart i nio en måndagskväll kom jag även på följande diskussions scenarion:

I en sjunde klass har man försökt para ihop några tjejer och killar som av olika orsaker upplevts som ensamma under sin skoltid på mellanstadiet och inte haft någon särskild kompis i hopp om de ska trivas ihop. Beskriv olika scenarion ni tror kan hända tror och varför?

Det sprids ett rykte om en nyinflyttat kille i åttan, att han är bög. Är det diskriminering eller mobbing?


En reaktion på ”arbete med likabehandlingsplanen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s