historien bakom bilden

bild-19Jag har tillbringat två salta dagar i min gamla hemstad Varberg och deltagit i skolsmedjans #afkvarberg14. Jag var en som vann selfie tävlingen och har väl fortfarande inte riktigt fattat varför. Tänk att en IT kille som Måns Adler, bambusers grundare, fattade tycke för för två rusiga 40 plussar. Det var oväntat. Han får det att hända.

Jag är skitglad trots att jag ännu inte riktigt  förstått mig på mitt pris heller, två webbdagar i Göteborg i September. Vad menas med det egentligen? Nåväl, det löser sig och jag vill istället börja med att dela med mig av historien bakom bilden.

Under vintern deltog jag i den öppna kursen digitala skolyftet och i likhet med många andra var jag ensam från min skola/arbetsplats så jag började leta likasinnade. Det var några stycken som nappade, och jag startade då en facebookgrupp som i vanlig ordning blev två sen tre innan jag fick ordning på det och gav den sistnämnda namnet diggisar. Till en början ramlade det in folk varje dag, det var många grupper som startades i det digitala skolyftet och ingen ville missa nått. Men intresset för vår lilla trupp tappades snabbt i flödet. Jag tror vi är 35 medlemmar i nuläget, alldeles lagom.

Ganska snabbt insåg jag att det är lite svårt att starta en grupp, fokus hamnar lätt på mig som administratör och eftersom mitt bloggande hade tagit fart, och jag var lite ovan vid det, kunde jag ibland känna, precis där i början, att det blev tungt att även ha en grupp att dra i. Man känner ju ändå ett visst ansvar för de som tar sig tid att titta in och vill vara med i nån slags gemenskap. Frågan var väl hur man skulle låta den gemenskapen och vänskapen växa fram i ord, med människor man aldrig har träffat? Jag tyckte jag släppte den ena cliffhangern efter den andra men det flesta ville ändå bara smyga omkring, ja om man bortser från Eva Söderberg.

Nåväl det digitala skolyftet förde inte med sig enbart kompetensutveckling utan ett ständigt nötande och reflekterande. Eftersom vi till en början hade Sara Mörtsell i gruppen, en av ”digiskols” initativtagare hamnade vi rakt i skottlinjen kring hennes hjärtefråga om öppenhet. En grupp kan ju vara öppen eller sluten, det sistnämnda innebär att det som skrivs inom gruppen inte hamnar i det ”vanliga” flödet. Diggisar är en sluten grupp och kommer att fortsätta vara det, därmed inte sagt att du inte är välkommen att delta. För mig handlade det mest om att skilja på arbete och allmänt socialt på facebook medan Sara var lite inne på att andra kan gå miste om våra erfarenheter och kunskaper om ingen insyn fanns. Jag riktade då frågan i gruppen och de som deltog i diskussionen ville att den skulle fortsätta vara sluten och Sara valde att avsluta sitt diggismedlemskap. Men frågar du mig kommer jag alltid att se henne som en diggis ändå.  Jag tycker diggisar poppar upp överallt och med stolthet ger man varandra stjärnor puffar retweetar, plussar, hjärtan, läser varandras inlägg, stöttar och uppmuntrar.  Precis det som var syftet. För den utomstående blir det därför lätt klubben för inbördes beundran om allt skulle flängas ut, eller hur? Skönt därför, för alla parter, att den är sluten.

Efter vårt första gemensamma beslut ställde jag även frågan om det var fler som skulle kunna tänka sig att vara adminstratörer, och det var det. Då lättades trycket på mig, det gick från min till vår vilket ledde till en omedelbar och positiv förändring. Det var så skönt att titta in i gruppen och se en tråd som inte jag startat eller ens behövde vara med i. Gruppen var sin egen och formades av alla som ville bidra med en tanke.

Det blev ytterligare snabbt ett naturligt steg att vilja göra något tillsammans i gruppen, för oss som var mer aktiva med att skriva och tycka. Ett mål, en gemensam upplevelse och det var då Eva Söderberg tipsade om afkvarberg. Alla tyckte det var en jätte bra idé, trots att ingen av oss riktigt förstod vad det var vi skulle på egentligen. Lite typiskt diggisar. Det ordnar sig, vi löser det på vägen, hur svårt kan det vara? Den här gången blev det jag, Eva Söderberg, Ester Alexandersson Möller, Anna Kindberg, Hanna Fjeld, Annelie Sackelius och även Mina Anger var med på ett hörn trots att hon tyvärr inte hamnade på gruppbilden.

Det var en galen upplevelse att träffa alla IRL. Från små platta bilder med efterföljande textremsor var nu hela 3D paketet på plats. Så roligt vi haft under de här dagarna. Ett av mina lyckade små frön de här året. Skönt att få ett pris, lite utdelning för en gång skull. Kanske inte just för selfien, för den var inte speciellt märkvärdig, däremot tycker jag att berättelsen bakom är det.

diggisgänget

 

 


5 reaktioner på ”historien bakom bilden

  1. Rätt fantastiskt när man tänker tillbaka eller hur Malin? Vilka möten det blir och vilken kunskap som poppar upp, och så finns det de som fnyser åt internet och sociala medier. Det blir vad man gör det till helt enkelt.

    Och att du inte vet vad webbdagarna innebär, tja det är väl rätt bra? Då kan det ju bli hur bra som helst helt enkelt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s