Min vetenskapliga grund

Jag satt och läste min blogg igår, och jag tycker faktiskt den är riktigt bra. Jag vill vässa till den ytterligare genom att även visa hur jag omsätter aktuell forskning. Ett gammalt inlägg ”Rensa upp i din trädgård” fick mig att minnas en väldigt stark inspirationskraft för mig som bildlärare, nämligen Howard Gardner, som även till stor del ligger till grund för min lärargärning. Hans namn hör man sällan numera i olika sammanhang men han var väldigt i ropet för tio, femton år sedan och jag tycker fortfarande att hans forskning stämmer överens med den erfarenhet jag själv har för att utveckla mina kunskaper och det jag iakttagit bland mina elever men jag är självklart ödmjuk inför att jag kanske behöver en viss uppdatering.

När det gäller forskning har jag förmånen att arbeta tillsammans med en forskare, och han upplyste oss vid något tillfälle att forskning, väldigt förenklat, handlar om bestämma sig för ett påstående  och sedan göra allt som står i sin makt för att bevisa sannolikheten i detta.  Okej, bra att tillföra och uppdatera sig gällande aktuell forskning, men kanske inte köra ”all in” utan istället plocka russinen ur kakan och kanske själv bestämma sig för ett påstående och hitta argument i kvalitativ forskning som stärker upp det man tror på samt överensstämmer med kursplanen.

Min undervisning, känner jag, måste i alla fall utgå ifrån mig och de förutsättningar jag har att lyckas med det jag företar mig i bildsalen, lyckas med att motivera och inspirera, lyckas med att få eleven att vilja och själva också lyckas utifrån sin individuella nivå. Jag försöker nöta och förstå mina egenskaper som lärare så objektivt som möjligt. Jag vet vem jag är, på gott och ont, när jag träder in i mitt klassrum.

Tillbaka till Gardner som intresserade sig för intelligens och kreativitet, upphovsman till de sju intelligenserna som numera är fler. Skönt att man kan vara smart på olika sätt. Att vara kreativ är ju också ett sätt att nyttja sina hjärnresurser, men till skillnad från intelligens så kommer inte ett kreativt tänkande fram till ”rätt” svar samma utsträckning. Å andra sidan krävs det personer som är villiga att misslyckas 9 gånger av 10 för att komma på rätt svar så vi kan mäta hur intelligenta vi är, det ena utesluter alltså inte det andra.

Gardner, med utgångspunkt från Piaget, beskrev olika utvecklingsstadier och menade att allt abstrakt tänkande måste ha sin grund i praktiskt görande för att barnet ska förstå, och detta långt upp i skolåldern. Därav även förespråkare av praktiska ämnen, har sålunda bara hört hans namn i bild sammanhang.

När det gäller att uttrycka sig i bild är det lilla barnet fullt av skapande fram till en bit in i skolåldern och de allra flesta vuxna är också på en 10-12 årings nivå när det gäller att rita (och det är ingen egen värdering utan det finns undersökningar på det). Det är felaktigt att tro att den bildskapande kreativiteten avtar vid den här åldern, utan som med allting annat måste man bygga ett förråd av kunskaper och erfarenheter för att kunna mixa möjligheter och lösningar som gör att man utvecklar sin kreativa förmåga. Att kalla små barn (3-7år) kreativa är aningen missledande, det kan tyckas så för att de bryter mot alla konventioner men de har knappast grundkunskaper att luta sig mot. För mina elever brukar jag göra jämförelsen att min kollega Stig erbjuder mig tekniksalen, eller Christian träslöjdsalen eller Anna NO salen, tillgänglig för att göra precis vad jag vill, jag får använda allt material, alla redskap. Det är bara att köra igång. Hm,  med vaddå?! Det är även bra att själv höra jämförelsen, frustrerad som blir emellanåt över hur eleverna klamrar sig fast vid färgpennorna när de kan uttrycka sig så mycket mer avancerat och nyanserat med färg och pensel. Man måste helt enkelt ha grundkunskaper, för dessa ger valmöjligheter. Ju mer man kan i ett ämne desto finurligare är man.

Barn måste vägledas i alla kunskaper de bygger upp men av någon anledning får väldigt många barn sköta sin egen kunskapsinhämtning i bild på egen hand eller inte alls. Det kan vara en timmes fri bild i veckan, vad skulle du själv göra? Ta ett break på jobbet onsdagar mellan två och tre och sätt igång, gör nått bara! Det hela stärker bara uppfattningen att antingen så kan man eller så kan man inte, vilket är ett helt unikt ställningstagande för vem tror att man kan laga gourmé rätter bara genom att vakna på morgonen eller hoppa 2 meter höjd utan att träna? Men rita och måla? Ja det låter uppenbarligen helt rimligt att det är något man kan från början, eller inte?

Howard Gardner menade att det som får barnet att avta successivt med att vilja rita och måla i skolåldern är att uttrycksmedlen blir fler, man lär sig skriva och läsa. Man blir också äldre, man gör plötsligt skillnad på fult och fint och har en medvetenhet om bildens kvalité som man sällan hör från mindre barn, som tycker allt de gör är superfint. Att bli äldre innebär också en större lyhördhet för att anpassa sig efter rådande normer, det innebär att man också måste förstå. Barnet går från att glatt färglägga yviga mönster och charmiga motiv till att göra samma teckning om och om igen. Man skaffar sig en begreppsvärld fylld av stiliserade schabloner.

hus3 hus2 hus1

Normer kretsar även kring attityden till skolämnet i sig. Fångas det inte upp på ett seriöst sätt i årskurs fyra och tillåter eleverna att komma vidare med hjälp av kunskaper och vägledning, vad är det då tänkt att jag ska åstadkomma tre år senare? Elever behöver tydlig kunskapsutdelning i ”mellanstadieåldern” för att i senare årskurser sväva ut , och först då kunna använda sina kunskaper på ett självständigt och kreativt sätt. Jag tycker även att kursplanen stärker denna uppfattning.

Det sistnämnda leder, kanske lite krasst, till en arbetssituation där jag som bildlärare varje år välkomnar elever som inte kan något och/eller inte heller vill. Kollegialt känner man även frågeställningar kring bildämnets allmän nytta, trots att ämnet ingår i grundskolans läroplan.  Jag upplever i alla fall inte samma kritik kring att lära sig periodiska systemet utantill som att ha koll på färglära och vet också att det pyr ett allmänt gnagande missnöje i ämnes ledet.

Hög tid därför att stärka sig med aktuell forskning. I mina vidare vetenskapliga äventyr ska jag försöka formulera en frågeställning eller påstående, eller båda och förankra detta i forskning. Hoppas att du också blivit inspirerad, kanske kan vi ( om du också är bildlärare ) ha en gemensam frågeställning?

Har du synpunkter eller är sugen på att diskutera bildämnet så kommer det inom kort bildchatt på twitter. Kolla upp #bildchatt eller följ @bildsalen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s