Min vän Jenny

Skärmavbild 2014-08-15 kl. 08.25.44För några veckor sedan sprang jag på min gamla gymnasiekompis Jenny. Vi hade inte setts på tjugo år. Det var knappt så att jag kände igen henne medan hon direkt inflikade att hon såg redan på mitt sätt att gå och långt bort att det var jag. Det här med detaljer som jag kanske borde finslipa. Trots tjugo år kändes det som igår vi såg senast, det var bara själva förpackningen som blivit lite förändrad av livet fast med den omtumlande skillnaden att Jenny hade fått cancer.

Idag fick jag veta att Jenny inte längre finns, bara i tanken, minnet och hjärtat.

Hon skulle till Borås för att strålas och vi bestämde träff. Jag hälsade på henne några gånger och vi satt i timmar och uppdaterade varandra kring allt som hänt. Idag känns den här tiden som en gåva. Att få berätta, lyssna, kramas, peppa, gråta och skratta en sista gång. Jag känner mig så tacksam för detta!

Jenny och jag hängde ihop jämt under gymnasietiden. Hon var så oerhört begåvad och kul att vara med, Princy darling. Våra vuxna liv efter skoltiden skiljde sig åt på ett sätt som gjorde att vi aldrig brydde oss om att låta dessa världar mötas däremot hade vi kontakt via mail och facebook. När jag startade den här bloggen för ett år sedan hade vi flitig brev kontakt, så därför känns det naturligt att hedra henne med ett inlägg.

”Tänkte kila in här och visa att jag är med, bryr mig och tycker det puttrar av spännande nytänk och kreativa upptåg i bildsal117… Hade gärna fördjupat mig länge i dina reflektioner Malin men vet hur kul det blir och jag får egentligen inte vara uppe längre då det inte ser begåvat ut att sitta och sova i morgon på den kursen jag går…Läggdags alltså… Men ett par hastiga kommentarer runt några tankar ska jag f…n i mig hinna med…Det flippade klassrummet känns som: Äntligen. Även om jag inte vet hur det blir helt ännu så känns det som det är på tiden! Mycket bra med inspelning av genomgångar-effektivt och lugnare på samma gång. …Fortsätt ditt goda arbete Malin. Det behövs verkligen.”

Man kan stå ut med att inte träffas på ett tag, veckor, månader, år.  Det är när man förstår att man aldrig mer kommer att ses som hjärtat brister. Tack Jenny för ditt engagemang, intresse och inspiration.

1511037_10202910091653237_1647427660_nÄlskad – Saknad


 

5 reaktioner på ”Min vän Jenny

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s