tjugofem år kvar

Fick veta häromdan vad min konstskolevän Caroline heter i efternamn nuförtiden och att hon arbetar som illustratör. Jag var ute på nätet igår kväll och kikade igenom hennes bilder och projekt, så magiskt häftigt, hon är verkligen superduktig Caroline Röstlund! Självklart blev jag även lite sjuk av avund. Tänk att få sitta i lugn och ro vid ett skrivbord i ett ljust vacker och ganska trendigt rum, lyssna på radion, smutta lite te och rita hela dagarna. Eller hämta inspiration på stan och träffa andra illustratörer som berättar om sina spännande arbetsdagar och uppdrag medan de äter dyra betalda luncher,  ja lite så som jag föreställer mig att Carolines helt obekymrade liv är. Mycket bättre än mitt alltså, vilket är lite störande.

Själv har tragglat i läraryrket i snart tjugo år, men idag känner jag mig sämre än någonsin. Helt ärligt, det känns som om jag haft genomgångar på ett helt annat språk. Första följdfrågan hela dan har varit ”vad ska vi göra egentligen?” I en sjundeklass var jag tvungen att backa flera steg och ta det sakta från början. WoW, vad händer? Ni vet väl vad en ”uppgift” är? Okej jag har gjort två till er…

Jag jobbar ju med mina instruktionsfilmer och just nu är det ny digital kunskap att inhämta typ jämt, och fem minuter senare är det skärminspelning på det jag nyss lärt mig. Känns lika galet som det låter, men också kul. Jag försöker ha mina gemensamma instruktioner i datorn istället för att hålla låda i helklass, på sikt känns det mer tidsparande. Tanken är inte att jag ska ersätta mig själv med en film, utan komplettera den information som ska nå ut till alla med större omfång av individuell vägledning. Att helt enkelt orka med alla olikartade frågeställningar och behov bland eleverna, för att undervisa i ett praktiskt ämne är lika intensivt som att jobba i butik under mellandagsrean. I värsta fall kan en bildlektion liknas vid att samla ihop ett gäng berusade vuxna på en förfest och få de att även följa de instruktioner man, under ständiga avbrott, delat ut. Kanske att vi bildlärare har ett annat perspektiv på läraryrket? Jag tänker i alla fall dagligen på hur jag kan skapa en dräglig arbetsmiljö för att orka de tjugofem år jag har kvar.


2 reaktioner på ”tjugofem år kvar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s