webbdagarna Lina Areblad/reflektion

Jag är tillbaka till webbdagarna igen och Lina Areblads föreläsning Elefanten i rummet. Hm, när jag satt i bänkraden hade jag det i bakhuvudet någonstans vad det betyder men kom aldrig på vad.

(Elefanten i rummet är ett bildligt uttryck för något som är påtagligt för alla människor i en grupp, men som man undviker att prata om. Orsaken till att man håller tyst om ”elefanten” kan vara att det skulle vara genant, förorsaka besvärliga diskussioner eller att ämnet är tabu.)

Sen kopplade jag inte riktigt detta till kännedom kring ungdomars sociala nätverkande, för det vill väl alla veta var de håller hus på nätet utom möjligtvis ungdomarna själva. Och det var kanske så hon menade, Lina Areblad, för hon är ganska ung själv?

                                    Ta mig till Linas föreläsning!

Som bildlärare har jag ett facebook konto och en facebookgrupp. Ett tag i vintras försökte jag hålla det vid liv för det känns verkligen som konstgjord andning, hur onaturligt som helst, för båda parter.  Instagram däremot, jag får några följare då och då och de är inte sena på att gilla bilderna. När det gäller instagram  har jag även sagt till eleverna att de gärna får följa mig men att jag bara följer andra bildsalar och bildlärare. Det uppskattas, för eleverna vill inte att jag ska se allt och om jag ska vara ärligt så vill inte jag det heller. Vi möts inte som privatpersoner i skolan även om vi delar på mycket, vi är lärare och elev. Tanken är att jag ska visa bildarbeten och saker som händer i bildsalen på instagram, men kan självklart kan jag inte låta bli att ta några rastvakts bilder och en och annan selfie piggar ju också upp i flödet. Social media är just social dvs kräver en balans av information, att bekräfta andra och att bjuda på sig själv för att mottagaren inte ska tappa intresset. Snapchat har jag sedan en vecka tillbaka jag vet inte alls hur det funkar och känner mig inte så intresserad heller. Jag kommer ofta på lite kul grejer att skriva men när jag ska ta bilder tar det all världens tid  (..vad ska man fota, åh fel ljus, nämen nu flyttade du på..)

Det är allt fler tjejer som bloggar och föregångaren idag heter Nellie Berntsson. Nellie är femton år och bloggar främst om mode.  Själv är jag glad när jag har tjugo läsare om dan i en hel vecka sträck, Nellie Berntsson har 180 000 läsare och ännu fler följare på instagram. Så istället för att visa hennes blogg, vilken du lätt hamnar på genom att googla hennes namn, tänkte jag istället visa ett mer blygsamt exempel från mina elever på jobbet.

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 09.17.39Skärmavbild 2014-10-04 kl. 09.21.25

Adressen är nattstad.se/idaemmetova

Tjejerna bloggar om sin vardag i skolan och på fritiden, tipsar om smink och kläder. Jag brukar påminna om att jag är inne och kollar ibland, man glömmer ju lätt sina mottagare, men kommenterar aldrig på bloggen. Det här några av den generation som anammat betydelsen av image, promota, lansera… Vi har ju en gemensam klassblogg också och tjejerna flikade in rådet direkt att vi var tvungna att byta tema på bloggen för att headern var för tråkig, det skulle inte locka till sig läsare.

Det man ställer sig lite osäker till är hur långt en ung individ kommer med sin medvetenhet. Betydelsen av vägledning får aldrig glömmas bort men som en klass sa i kör till mig häromdagen när jag visade en för mig fullständig digital aha-upplevelse. ”Den enda som inte vet om det här är typ du!” Ooops. En ganska obekväm vuxenerfarenhet. Vi vuxna som är föräldrar har inte bara svårt att hänga med vi matas också hela tiden med vårt dåliga curlande, övergödande, snabba belöningar och bidragande till låg självkänsla hos våra barn och deras allmänt dåliga uppförande. Jag tror att anspännings nivån bland oss föräldrar är ganska hög idag, när som helst ska vi stå till svars med känslan av att det helt och hållet är vårt fel. Vi är föräldrar till en ungdomsgeneration som sitter snälla och beskedliga, nyktra och drogfria på sina rum hela helgen, och kan hitta på en jäkla massa skit på nätet. Hur når man det? Det ställer höga krav på relationen, ytterligare något att få dåligt samvete över.

I egenskap av lärare kan jag tänka att man borde dela på ansvaret för att öka kunskapen och medvetenheten kring detta fenomen som sociala medier är för att individen ska få möjlighet att göra aktiva val istället för att ryckas med eller uppleva utanförskap. Nu snackar vi även elefanten i rummet, tycker jag. Hur man är eller borde vara i sociala medier upptar ganska känslosamma diskussioner hos oss vuxna. Det är nu åsikter som ”jo jag har ett twitter konto men jag skulle a l d r i g skriva nått!” dyker upp som om det är lågstatus att dela med sig. Det finns regler för det som folk präktigt delar med sig, ofta de som knappt rör sig i virituella rum, det snackas bakom rygg så reglerna ska man komma på själv, och hur gör man det utan att få lova att pröva lyckan? Ett annat exempel är när vi umgås över en middag och diskuterar facebooks glättiga ytlighet, för det tycker ju alla man pratar med,  och dan därpå, eller kanske mitt i diskussionen tar man fram mobilen och skriver en ny status på fb ”härlig middag med tjejerna, tack för en trevlig kväll!” Sen när blev det en fullständig chock att världen är nyanserad undrar jag? Det här med att säga en sak och mena en annan är ju knappast något nytt. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Sociala medier äger inte i livet, tvärtom och det är också njutningen av att använda sig utav det. Jag kan aktivt påverka hur du ser mig. Men man kan också lätt luras att tro att man måste vara någon man inte är. Peppas att vara modigare än vad man egentligen är. Inte helt olikt det vi nuförtiden kallar IRL.

Jag kan inte skriva hur långa inlägg som helst, kanske tar jag upp tråden vid senare tillfälle och du får gärna flika in dina synpunkter i kommentatorsfältet nedan.  Jag är långt ifrån proffs, känner mig som bambi på hal is men jag känner också ett starkt intresse för ämnet och jag tror även det skulle utveckla mig som nybliven ITpedagog, för  det är spännande att förena hårdvara med mjuka frågor och jag tror även det är nödvändigt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s