om den viktiga vägledningen

bildförbättring

Jag är klar nu, sa flickan och visade upp bilden till vänster. Vi arbetar med surrealism i årskurs åtta och eleverna har gjort collage som de sedan ska måla av, jag vet en dryg och långsam uppgift . Syftet är att eleven även ska träna nyanser, ljus och skugga.

Nu vill jag att vi tittar på din bild tillsammans, så plocka fram ditt collage, bad jag. Flickan suckade, hon var ju klar. Det är så enkelt för eleven att komma till nästa kunskapsnivå, genom att fylla i konturer och vita omålade zoner, upptäcka ljus och skugga. Det är verkligen att snubbla på mållinjen att inte ta vara på tillfället. När eleven gör det så blir hen inte ”färdig” dvs ”ge mig nått nytt för det här var inte kul”. Det blir kul när man kan mer. Det är kul att hamna på en högre nivå, när man får klart för sig att man fixar det.

Att dela ut en uppgift kan alla göra men det kräver utbildning, kunskaper och erfarenheter för att följa upp den uppgiften man delat ut. Jag hade kunnat säga till flickan ”vad bra att du är klar, vad fint, lägg bilden i din mapp så ska du få en ny uppgift”. Och så gott som ingen inlärning över huvudtaget hade skett, övning efter övning.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s