AST elever i bildundervisningen

Jag tänker på en elev jag har och allt han lär mig varje gång vi träffas. Det är en viktig utgångspunkt tänker jag att vara lyhörd, ödmjuk inför att man inte alltid vet bäst utan att man får trixa och kompromissa tillsammans med eleven. Elever som trotsar och vägrar har ofta det gemensamt att de är mycket klara över vad som är svårt, typ allt,  och för att lirka med det krävs det en trygg relation. Det gäller väl för övrigt även de allra flesta av oss människor oavsett graden av svårigheter vi upplever. Vi har ju så väldigt många och varierande strategier för att dölja våra svagheter. Att be om hjälp är ofta mycket svårt och lite obehagligt, till skillnad från att hjälpa där det tom finns forskning på alla endorfiner vi släpper iväg och hur bra vi mår genom att hjälpa någon annan. Så ge dig hän i ditt hjälpande, du mår bra av det. Man måste som lärare övertyga om att man vill väl, och häromdan såhär mot mitten av oktober kände en av mina mer unika elever att nu var det dags att våga prova. Det kan ta en jäkla tid att bygga en relation, speciellt när man bara träffas en gång i veckan.

ast1Som ni förstår har den här eleven mängder av svårigheter, som han inte nödvändigtvis själv upplever som inkräktande på livskvalitén så man ska ju helst bara skippa sina personliga värderingar. Även reaktionen ”herregud går den här eleven på högstadiet!” är att lägga energi på helt fel sak.

Det intressanta är vad som ligger bakom den gröna blobben.

Under lektionen fick eleven följande vägledning:

  • Hur man blandar grönt. Hur man kan få olika nyanser av grönt, att det blir mer brunt om man blandar i rött osv.
  • Vi la upp färgerna på en ”Palett”, ytterligare ett ämnesord vid sidan av nyans.
  • Eleven provade och undersökte möjligheter med akrylfärger och hur man handskas med redskapet pensel.

Jag har självklart ett samarbete med elevens assistent. Jag berättade för honom att det fanns anledning att ge positiv feedback på dagens lektion och att han gärna får fortsätta småprata i undringar som ”kan du inte berätta hur du blandade grönt” ”vad heter det som man lägger färgerna på” o.s.v. Så enkelt sätt att återkoppla och hjälpa eleven att minnas och även stärka en positiv känsla av att det kan vara ganska kul att våga prova, att man kanske tom kan något.  För mig som lärare är det också dessa kunskaper som är mer relevanta än vad som faktiskt hamnar på pappret.

Det gäller alltså att, när tillfälle ges, krama ur det centrala innehållet och även hålla koll på vilka kunskaper man delat ut så man bygger upp ett material man kan bedöma kunskapsmässigt. Jag skriver några korta rader efter varje lektion, en dokumentation liksom jag ofta skriver vad jag talat om inför hela klassen så man inte ska verka allt för dement. Sen ska man ju ha klart för sig att nästa gång jag möter den här eleven kan jag få börja om från början,  det hinner hända mycket på en vecka och dagsformen gör ju sin inverkan. Kanske  även på fröken.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s