känns som jag kommit en bra bit

Idag fick vi frågan i arbetslaget att fundera och nämna något under terminen man känt sig extra nöjd med. Medan mina kollegor nämnde fina tankar kring stigande elevresultat hade jag i vanlig ordning mest fokuserat på mig själv och alla goda ting som  j a g  utfört under hösten, vilket i och för sig inte behöver betyda att mina elevers motivation eller kunskapsinhämtade minskat.

Jag känner mig väldigt nöjd med min insats och den utveckling jag vågat bemöta och bemästra. Nykläckt IT pedagog och allt krångel med imovie, webbdagarna, bildchatt, bloggen, att jag föreläst -om än i liten skala, att jag är på gång med MIK och att allt känns så nytt och fräscht och kul. Jag är inte helt i mål, men jag kan inte heller vara på topp när jag samtidigt lär mig så mycket. Jag tycker ändå det funkar över förväntan med eleverna, och jag får så otroligt mycket energi av allt det här.

Det som slog mig idag var att jag plötsligt förstod hur svårt det faktiskt är att komma vidare i sin kunskapssyn i ämnet. Man är ju väldigt hårt hållen av vissa regler och normer.  Jag ser ju t.ex.  kreativitet som en utveckling av genuina grundkunskaper. Ofta kör man fast på att eleverna inte kan, och man sitter med andra lärare och ojar sig som värsta krösamaja,  för eleverna k a n  j u  v e r k l i g e n  i n t e  det som jag kallar för g r u n d k u n s k a p e r. Så hur ska detta sluta?! Jag hade en flicka häromåret med betyget C som fick alla hår att resa sig på min kropp när hon plötsligt frågade mig hur man blandar orange. En dödsynd, samtidigt som man får stilla sig i konflikten av vad man egentligen ska med denna gedigna kunskap i färgblandning?

Själv har jag mängder med kunskaper som jag aldrig haft användning för mer än I TP, som jag trots det ser som mycket viktiga. Vi präglas ju alla ju alla av den tid vi växt upp i. Jag tillhör t.ex. den, förhoppningsvis, sista generationen som inte fick spela vilket instrument som helst när lusten föll på, utan att först genomlida ett läsårs tutande i en blockflöjt tillsammans med resten av klassen. Vi var fem som ville fortsätta, jag var en utav dem. Om man bara härdade ut, också det en viktig kunskap, som man ser mycket lite av hos dagens barn och ungdomar. Idag måste vi göra upp mycket med oss själva, för att komma vidare i vår roll som lärare. Själv har jag en bit kvar, jag upplever att jag skummar på ytan och att jag inte har tid att göra annat, samtidigt som också jag blir hänförd när jag inser vad eleverna faktiskt kan åstadkomma – utan att kunna det som jag tycker är så viktigt.

Det är den här insikten som får mig att vackla osäkert framåt, det är ganska jobbigt och svårt att dra upp sig själv med roten men genom att använda datorn som ett redskap så har övergången känts mer spännande. Jag har faktiskt lite glömt bort för evigt etsade grundkunskaper och ivrigt letat efter kunskap som jag behöver NU. Vidgad förståelse för kunskap gör också att styrdokumenten framträder på ett helt annat sätt, jag tycker faktiskt att vår kursplan är alldeles fantastisk.

Det är vad jag är mest nöjd med just nu.


2 reaktioner på ”känns som jag kommit en bra bit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s