ytterligheter

Okej, betygen är satta och terminens arbeten är på väg upp på väggen. Jag fortsätter reflektera kring ytterligheterna i betygssättningen när det gäller tjejer och killars bildarbete. I årskurs åtta har jag haft en traditionell bilduppgift, träna teckning, färgsättning, upptäcka nyanser genom att ha färdiga bilder att utgå ifrån. Vi ska titta på två exempel.

IMG_1894IMG_1892

Två barn som är lika gamla, som har fått samma utbildning under lika lång tid, i den likvärdiga skolan där alla förvisso har unika förutsättningar. Men ändå. Kom igen? Är det verkligen bara jag som ser att den ena har fått träna lite mer, blivit mer uppmuntrad? Och att det inte bara kan ha med mig att göra, och det senaste årets undervisning? Jag bara undrar.

Jag har blivit tillsagd att se över mitt genus perspektiv kring betygssättningen och jag gör min del rättvisa, men hur blir det med det som händer innan elever kommer till mig på högstadiet? Om inget sker där kommer jag fortsätta ha stora skillnader mellan pojkar och flickors resultat.

Den här övningen kan man även göra digitalt, genom till exempel collage på pixlr. Att ta steget ut mot de digitala möjligheterna är även att ge lika villkor att lyckas för elever som inte har samma förutsättningar, som av olika anledningar inte tränat upp sig och inte hinner, eller kanske inte heller har lust, att göra det de sista åren i grundskolan.

Problemet är att det kan vara lurigt att bedöma svårighetsgraden med digital bildframställning. Det kan också vara svårt att följa arbetsprocessen som lärare, det går så mycket fortare. Och det kan också vara så att bildarbetet redan fanns färdigt att hämta hem från nätet.

Jag tänker också en del som nybliven IKT pedagog. Som utbildad lärare under mitten på 90-talet är jag djupt rotad i Piaget och att allt abstrakt tänkande har sin början i praktiskt görande.Vi har ju i samma årskurs (8) tampats med iMovie och redigerat film med titlar, en text som lägger sig på olika ställen av bildrutan beroende på vilken man väljer. Det här ”titeln” lägger sig som en smal lila remsa ovanför filmremsan vilket kan leda till följande ganska vanliga diskussion under IKT lektionen. ”Jag får inte titelremsan hela vägen ner”   ”Men den ligger väl bra där?”   ”Nej jag vill ha den nederst i filmen inte ovanpå, hur gör jag då?”  ”Om tittar du i filmrutan så ser du att textremsan hamnar nederst, den är bara ovanpå i redigeringen”

Jag ser digitala verktyg som ett sätt att få igång en bestående motivationen i ämnet för pojkarna, ett sätt att höja deras resultat. Men är det kanske lite guickfix? Kommer deras förståelse och kunskap också att växa? Jag vet inte hur jag ska tänka? Jag har ju nämnt det förr att jag dagligen brottas med en ganska traditionell syn på vad kunskap är och vad som är viktigt att veta. Jag tänker också på alla foton, bildspel, filmer jag snubblar över på nätet vars utövare har teknisk kunnighet, gedigen utrustning men knappast ett estetiskt uttryck.


En reaktion på ”ytterligheter

  1. ”En effektiv återkoppling och en säker bedömningskompetens från lärarens sida är verktyg för att både förebygga och åtgärda svårigheter att nå målen”, läste jag nyss i en kommentarsruta bland föreläsare på SETT 2015. Precis, wow, klapp på axeln känner jag för att jag faktiskt kommit dithän, skönt. Ser fram emot att delta på Helena Wallbergs föreläsning det inkluderade klassrummet SETT 2015.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s