en liten jullovsfundering

En längre promenad under juldagen ledde till en videoaffär och äldsta dottern och jag stod en stund senare och grävde förstrött ur varsin inhandlad godispåse utanför ett igenbommat storknallen. Det hade ju gått flera timmar sedan man intog något sött senast, menar jag, varför bryta ett invant mönster? Skönt att variera chokladfrossan med lite vanligt smågodis.

När vi stod där och tuggade och glodde så passerade det en bil och i den bilen satt en utav mina elever, och han vinkade väldigt glatt och ivrigt. Sånt händer ibland, och det känns självklart väldigt smickrande  och värmande. Jag menar mina elever är ju mellan 13 och 16 år, lite ödmjuk får man ju vara inför spontana glädjeskutt när de träffar sin lärare på stan.

Jag har tänkt på det där frenetiska, glada vinkandet lite till och från under julledigheten. Nått rätt gör man, helt klart. Skönt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s