konsten att göra karriär, som bildlärare

Ja hur ska det gå till egentligen? Under min tid som moderator för twitterkontot @bildamnet och vår bildchatt kommer indikationer runt om hela Sverige att man inte kan bli förstelärare i bild. Tjänsten finns helt enkelt inte att söka, liksom i många andra praktiskt estetiska ämnen i skolan.

Det ligger som ett tungt lock över oss, att inte få vara lika viktig.

Varje gång jag träffar kollegor i praktiska estetiska ämnen möts jag av så mycket potentiell kraft i den kreativitet vi besitter. En kreativitet som ofta kvävs och ska formas inom leden, i stället för att få spreta fritt och leda till nya tankar. Vi är också ett lärargäng som undervisar i ett praktiskt ämne, några med upp till 17, 18 klasser i veckan. Vi får det även att fungera med innehåll, bedömning, ledarskap, trivsel och väldigt många elever uppskattar ämnet bild, och det kan också knytas till undervisande lärare. Tänk vilka besparingar skolan skulle kunna göra om alla var som oss? Men det är förstås otänkbart att lärare i t.ex. svenska ska undervisa sjutton olika grupper, hur skulle då kvalitén i undervisningen, bedömningen och ledarskapet kunna upprättas?

En annan reflektion är att förstelärarna ska vara en slags löneharar som banar väg för oss andra. Då talar det ju sitt tydliga språk kring vilka lärare och ämnen som kommer att få ta del av denna högre lön.

Så hur gör man? Hur gör man när alternativen bara tycks vara att byta jobb, skita i allt, sjukskriva sig, gå ner i tjänst och plugga till ytterligare ett annat ämne på sin fritid?


7 reaktioner på ”konsten att göra karriär, som bildlärare

  1. Jo Malin du har ju redan svarat på din egen fråga.
    Man arbetar metodiskt och strukturerat på att med olika medel lyfta fram det som gör våra ämnen (slöjd och bild) unika i skolan. Eleverna vet det redan, där fortsätter vi bara som vanligt. Alla andra måste upplysas. Vi gör det i våra bloggar. Vi kastar oss ut på Twitter och Facebook och påminner och påminner tills ingen kan säga att de inte känner till fördelarna med att lärande sker med ett holistiskt perspektiv. Det är inget ”önskat läge” för skolan-det sker sedan länge i några, av vissa negligerade ämnen.

    Vi låter oss inte negligeras eller hur? Och bi är pålästa i debatten och vi tar plats.
    Så måste svaret vara, eller hur?

    1. Tack Eva! Du tar upp en viktig grej i din respons och det är att vi är draghästar genom vårt flitiga debatterande. Jag hoppas, och tror, att det uppskattas och värdesätts. Att blogga och twittra handlar inte om ett omättat bekräftelsebehov utan att man faktiskt vill påverka och göra bättre, inte bara för sig själv utan för alla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s