själva känslan

Sveriges första edcamp estet gick av stapeln i måndags, och som den fullblodade estet jag är måste jag ju självklart smälta det alla mina sinnen så varsamt tagit till sig. En klassisk sportfråga kanske du tycker? Men om jag också skulle få berätta om hur det kändes så kan jag säga att anspänningsnivån var på topp, jag är ju så ovan vid kollektivtrafik och i måndags var det buss, tåg och flyg på en och samma dag. Sveriges första edcampestet skulle ju naturligtvis hållas i Stockholm och inte i Borås som jag först hade tänkt.  Ytterligare en stor förändring var även att min partner Annelie fått förhinder, och jag skulle alltså hitta alla bussar och tåg ensam, i tid och hoppa av på rätt ställe och sånt där. Jag hade ju också tänkt mig att Annelie skulle berätta för mig hur man styr upp ett edcamp på ett bra sätt under den tre timmar långa tågresan, för jag har ju egentligen aldrig gjort det utan bara deltagit.

Väl i Stockholm och den hemska centralstationen där jag irrade omkring en stund tills jag vågade fråga om man var tvungen att hoppa på ett tunnelbanetåg för att komma ut, hittade jag verkligheten utanför, fast på fel sida av stationen på nått vis. Efter det vet jag en hel del om Vasagatan , Kungsgatan och Sveavägen eftersom jag gick de två första fram och sen tillbaka samtidigt som jag försökte tyda en pytteliten karta som skickats till min telefon. Självklart hade jag högklackat på mig, man vill ju inte verka hur bonnig som helst. Fullt övertygad om att jag skulle mot slottet. Hittar man dit hittar man allt.

Med ömma tår, kaffefläckar på blusen efter tågresan, något missmodig över mitt bristande lokalsinne var jag framme strax innan evenemanget skulle sätta fart. Så ni vet vad jag hade att jobba med, inombords. Jag är ju inte bara lärare, utan även kvinna.

Nu är jag en erfarenhet rikare. Fantastiskt roligt kändes det att ha blivit tillfrågad och jag känner mig också modig som vågade ta klivet utanför den egna komfortzonen. Det var driftiga Helena Linge på LR som fick det att hända! Vi hade ju dessutom träffats på skolsmedjans afk i varberg kom vi på. Härligt att mingla runt bland stockholmslärare, och också känna att jag efter allt slit har tagit mig i framkant digitalt. Och att träffa vänner som Kristina Rilbe och Cecilia Lundqvist, att få ses IRL efter så många samtal på nätet. Kristina och jag bollade senast kring hennes blogg och jag och Cecilia administrerar twitterkontot @bildsalen tillsammans med Ulle Hydrell, Jane Sjögren och Anna. Det var verkligen en skön känsla, vilken gemenskap man kan bygga, utan att ha träffats. Fast nångång känner man ju det behovet och då ska man ju verkligen passa på att slänga sig om halsen när man har chansen. Mina kollegor på nätet betyder jättemycket för mig, jag hade aldrig orkar driva på utan er!

Efteråt har jag en massa pirr och funderingar hit och dit, som alltid när man träffar andra lärare på såna här event. Små svackor har också uppkommit som varför jag aldrig lär mig stava till virtuell utan envisas med att skriva virituell? Inte konstigt att vi var så få i den gruppen till en början.  Jag kommer att skriva en del om virtuella mötesplatser, säkert även virituella, för det intresserar mig på flera plan. Kanske blir det även några meningar kring detta under onsdagens #bildchatt 4/3 20-21. cu

http://www.lr.se/opinionpaverkan/nyheter/nyheteryrkesverksammedlem/edcampestetinspirerar.5.3d6a70d914bcd76b33e5c90a.html


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s