tankar kring edcamp estet

Allting måste göras en första gång för att man ska känna efter hur man vill ha det. För er som inte uppdaterar er regelbundet kring vad som händer i just mitt liv så var jag i Stockholm häromdagen  (2/3-15) och arrangerade edcampestet tillsammans med LR. I måndags blev det lite av en efterapning av de edcamps jag upplevt och deltagit i sedan tidigare. Jag tänker nu tillbaka på de diskussioner och tankar jag haft kring att just sätta fokus på estetämnena och känner att jag verkligen vill etablera edcampestet som tillgängligt för alla. Med det menar jag att man ska kunna följa edcampen hemifrån och det ska inte spela någon som helst roll om man befinner sig i Västerås eller Örebro om eventet hålls i Göteborg eller Halmstad.

De lärare som kan delta i tex min hemstad Borås representerar ju även den pr.est undervisningen i Borås och det i sig kan blir en spännande knorr på eventet. Återigen är det lite mellofest i min värld, när vi arrangerar detta event i Borås då ska vi även visa så många positiva exempel på undervisning, nytänkande och utveckling som sker just här, hos oss. Vi skulle kunna ha personporträtt med kanske inte på snurrplatta som i mello. Jag tycker det är bra att inleda med ett teechmeet men skulle vilja kontrollera utbudet mer, vad vill vi i Borås tex lyfta som goda exempel, vad och vem kan inspirera? Hur lyfter vi fram det övriga kulturlivet i Borås stad och ger positiva exempel på samarbete med skolan. Jag tror att en sådan början skulle kunna ge edcampen bra fart och ett aktivt intresse utifrån – för tanken är ju inte bara att vi estetlärare ska mötas utan att våra ämnen ska lyftas och uppmärksammas som viktiga och betydelsefulla.

Hur gör man då för att alla ska kunna ta del av edcampen? Ja om man bortser ifrån att alla måste uppleva allting samtidigt så finns det ju många lösningar. Filma föreläsningar och diskussioner. Jag vet att jag diskuterat det lite smått med Lärarförbundet som numera har ett arkiv där man skulle kunna lägga film och dokumentation av edcampen, jag hade ju förmånen att lyssna på Anna.Karin Rosvall bla under webbdagarna i höstas. Mitt fackförbund LR har ju en särskild avdelning för just de praktiskt estetiska ämnena med Helena LInge i täten, som även erbjöd mig att få delta på edcamp estet som LR anordnat. Avdelningen heter forum för kultur och kommunikation och du hittar den här http://www.lr.se/kulturkommunikation. Jag upplever att båda facken har ett stort intresse för att lyfta våra ämnen och det kan ju vara bra att veta att även LR, som ibland förknippas mer med de teoretiska ämnena på intet sätt förbiser de praktiska, tvärtom!  Genom medlemsinformation når man ut till väldigt många genom facket, så ett samarbete tycker jag är ett måste.

Det ska självklart finnas en twittertagg, kanske rent av edcampestetkonto. Twitter kan ju med fördel användas som en ”teaser”, man lägger ut små tankekarameller som bidrar till uppmärksamhet och nyfikenhet. Några djupare diskussioner blir det ju inte, utan jag ser det som en början. Jag har fått många ”starter” på twitter, som lett till djupare samarbeten. På ett edcamp behöver man någon eller några som har uppgiften att tweeta ut citat, tankar, idéer, länkar. Att helt enkelt organisera den biten inom arrangemanget, ungefär som att välja sekreterare på ett möte. Under webbdagarna som jag deltog i fick även dessa ”omvärldsbevakare” möjlighet att säga ett par ord kring responsen på twitter. För mig är detta ett bra sätt att nyttja sociala medier dels för att ha kommunikation med omvärlden men även att stärka gemenskapen och också lyfta den stolthet och det ”stora” i att faktiskt vara på plats. ”Jag var där känslan” är jätteviktig, för helt lätt är det inte att delta i något efter arbetstid, som kanske inte heller ses som speciellt betydelsefullt utan något man gör på egen hand utan att ges kompensation eller cred för. Tanken är ju inte att samla de mest drivna eller de som har behov utav att hävda sig eller göra rätt för sig i den här högst förvirrande förstelärarrekryteringen. Det här måste ju ses som kompetensutveckling.

Jag är ju själv väldigt inspirerad av skolsmedjan, jag var där i juni förra året och ska till Varberg igen även i år. Ofta får man frågan vad det ska mynna ut i, det verkar luddigt, man åker på en utbildning och hälften av tiden får man sitta och prata med andra? Intressant reflektion tycker jag, särskilt när vi har så många barn och ungdomar i skolan som inte känner motivation, inspiration eller förstår varför de ska lära sig olika saker. Kan det inte vara så att vår kunskapssyn är något snäv, att man bara kan lära sig på ett visst sätt och vissa kunskaper är lite viktigare än andra? Att vi har fullt upp att pressa in våra barn i olika former när det egentligen händer något först när de släpps fria? Skolsmedjans koncept i likhet med edcamp handlar om att själv vara delaktig i sin kunskapsutveckling, och inte sitta längst bak och göra annat medan man blir matad med sådant som man inte valt själv eller förstår syftet med.

Kanske borde vi ha en logga, som man får som samlande klistermärke varje gång man deltagit? Eller, är vi för stora för sånt nu? Nån slags bekräftelse på att man deltagit och vilket innehåll man tagit del har jag själv känt behov utav som deltagare. Även vad det mynnade ut i, för bara jag kan svara på den frågan, men vem är intresserad? Får fundera vidare på det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s