nosar på forskningen

Jag ska skriva en rapport i kursen IKT och nya medier. Jag har tagit mig an en tjock doktorsavhandling kring att arbeta med dator i bildämnet. Jag ska skriva en text kring någon eller några digitala erfarenheter jag själv gjort och koppla det till forskning, så för att inte överdimensionera så valde jag att jag läsa det sista sammanfattande kapitel Bildämnets förutsättningar och möjligheter. Doktorsavhandlingen är gjord vid Stockholms universitet av Catherine Björck och heter ”Klicka där!” en studie om bildundervisning med datorer. Studien behandlar främst ämnets kommunikativa och visuella aspekter, och för mig som är gammal i gamet synliggör texten mycket väl för mig vad jag behöver fokusera och bli bättre på om jag vill föra bildämnet mot framtiden.

Dels menar Björck något som jag länge haft på känn men tänkt att jag kanske är dum som inte fattat, att undervisningen i bild visst är mer fokuserad på att producera än själva processen. Det kan ju förklara varför formativ bedömning är så svårt att prata om, för jag tror inte man som bildlärare gör det i den utsträckning man själv vill tro. Lite skillnad på att planlöst gå omkring i klassrummet och svara på elevernas frågor än att själv förberett frågor för att utveckla och stimulera. Det är inget fenomen just för bildämnet, hela skolan är alldeles för produktfixerad, tycker jag. Det konkreta, mätbara sätts framför idéer, tankar, samtal och lösningar. Björck ställer en väldigt intressant fråga som också känns lite som en yxa i huvudet. Hon formulerar sig såhär:

”En fråga som dock väckts starkare än andra är vad det är som gör att lärare arbetar så lite med att ställa frågan varför till eleverna i den skapande processen.Min studie visar att de frågor som behandlas i den skapande processen till stor del styrs av de frågor eleverna ställer. Likaså beror svaren till stor del på att lärarna svarar på frågorna med tekniska lösningar. Lärarna frågar sällan varför eleverna gjort sina val av bildtecken och vad eleverna vill kommunicera i sina gestaltningar. Varför arbetar bildlärare i så liten utsträckning med att avkoda bilder och framför allt elevernas bilder i den skapande processen?”

Mitt svar är just att skolan är produktfixerad, det ska göras saker hela tiden och det är svårt att ensam bryta den normen. Särskilt när man har minst tid av alla ämnen. Hur bedömer man en diskussion, hur mäter man elevens förmåga att utveckla idéer när inte tid finns att snacka igenom bildarbete? Det är mycket inom processbedömning som är svårbegripligt, vilket också Björck menar men tycker även att den nya kursplanen säkerställer att vi kommer att bli bättre på just detta. Hon skriver vidare om bildundervisning som en visuell händelse för att ta fokus från producerande och att detta förutsätter dialog mellan lärare och elev, elev och elev, där också tekniken och artefakten snarare ses som en del av interaktionen. Det här är ju väldigt spännande tanke, och samtidigt lite som att gå in till rektor och föreslå en nakendag i veckan, så som skolan ser ut nu och så som förväntningarna ser ut på kunskap och hur man lär sig. Det blir en tuff resa att driva igenom det.

Jag ser dock genast möjligheten genom digitala redskap. Jag drar kopplingen till mina åttors vårtermin då all bildundervisning är digital. Vi arbetar med massmedia, reklam och propaganda och senare foto, dokumentärt och konstnärligt/arrangerat. Syftet med detta var just att frigöra tid för reflektion och analys. Eleverna har även provat att ge varandra feedback. Jag tänker att man kan fortsätta ha digitala reflektionspass på detta viset då man får prova det digitala verktyget för att förstå olika typer av bildspråk och visuell kultur, t.ex. genom snabba digitala övningar, man kan prova och reflektera kring vad som händer när man lägger olika filter över en bild.

I en snabb tillbaka blick just över åttornas vårtermin har jag faktiskt mängder av erfarenheter som jag kan analysera och göra bättre. Jag känner mig ganska stolt faktiskt över den utveckling som skett naturligt genom mitt eget tänkande, det finns många överensstämmande tankar med Björcks sammanfattning av sin ingående studie. Ett år till, sen är jag framme tror jag. Då är jag en spännande nytänkande bildlärare, som också får det att hända!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s