tankar på tåget

När man träffas i verkliga livet vill tydligen stockholmarna gärna kalla detta för ”treffas i köttet”. Vid flera tillfällen fick jag veta hur kul det var att jag släpat allt mitt kött så långt hemifrån. När man är en människa som lever nära sina inre bilder, ni vet en sån som får plötsliga skrattanfall utan att andra fattar varför, som jag gör, blev uttrycket smått bisarrt. Under mässans sista dag började jag, mot min vilja, sortera kringströvande deltagare i kotletter och oxfiléer, falukorvar och renskav. Jag är också människa och tänker på mitt sätt, vi tänker olika och det är kul och givande, utvecklande och utmanande.

Bland föreläsarna fanns det också kotletter och oxfiléer när jag tänker efter, men inga falukorvar. Jag kände igen mig i mycket, kanske mest i Morgan Andersson. En skönt vanlig lärarmajje  med lite kul impulser, mod, nyfikenhet och stort hjärta. Där känner jag att jag också är någonstans, att det är så jag vill möta mina elever och så jag vill att de ska mig. Men som alltid i föreläsningssammanhang slås jag av dessa engagerade lärare och ”deras klass” ( bara en?! ) som de pratar om hela tiden, som de fått följa i flera år eller träffar flera gånger i veckan. Hur jag än vill och försöker så kan jag inte mäta mig med det, inte när jag undervisar samtliga elever på skolan under arbetsveckan. Då kan jag erkänna att jag är sugen på bekräftelse på att någon ska förstå hur stort det är att ha 45 följare på snapchat, ungar som frivilligt vill ha kontakt med sin bildfröken där. Andra följer på instagram och några på ask, ett gäng har jag på facebook. Det är lite frustrerande att inte kunna säga det utan att man låter helt störd. Vad har snapchat för betydelse för inlärningen eller har jag inga vuxenkompisar?!! På SETT fanns flera lärare som påtalade det viktiga mötet som kan ske i sociala medier och hur man med sin pedagogiska kreativitet också kan se undervisningstillfällen i dessa möten.

Det här var lite tankar på tågresan hem.

I morgon är en helt vanlig dag, fast full av nya spännande todoes.


2 reaktioner på ”tankar på tåget

  1. Vårt ständiga jävla dilemma som estetlärare!!!
    Vad ska vi göra åt det?

    Träffas i köttet… Ja dessa stockholmare, undrar om de får samma bilder i huvudet som oss knäppa esteter?
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s