tillbaka

Oj vad det känns vilset på jobbet, att vara tillbaka efter intensiva dagar i Stockholm. Jag hade glömt kvar min kaffekopp på katedern och insåg att någon tryckt fast den med en klump häftmassa. Lite kul, skönt att nån saknat mig och undrat varför jag är där och inte här och tagit sig tid att göra en hemlig missnöjes signal.

Under förmiddagen ska jag ha dubbellektion och jag tänkte vi skulle ha vårt fotoprojekt båda lektionerna. dels har jag förberett lite filmer om konstnärer som arbetar med fotokonst. Jag sitter också och funderar på hur jag ska förklara skillnaden mellan dokumentärt och konstnärligt, arrangerat foto. Jag har kommit på en kul grej.

Jag har haft ganska fullt upp den sista tiden med hur jag ska strukturera den formativa bedömningen. det är också en utmaning att arbeta mer digitalt eftersom tiden räcker till så mycket mer, jag måste titta igenom hundratals loggböcker i veckan och vet inte riktigt säkert vad jag letar efter i loggböckerna eller hur jag ska hinna dokumentera det. Jag känner att jag mer och mer börjar inse att jag kanske ska ha ”träningspass”, där eleverna får redskap och handledning av mig hur de kan gå vidare i t.ex reflektion kring arbetsprocessen och att också alltid låta eleverna göra detta tillsammans med någon eller några – och också känna sig befriade från min bedömning. de kunskaper de bygger tillsammans skulle de faktiskt kunna lägga någon annanstans, på ett ställe där inte ges inblick. Jag tänker som exempel på mina sjuor som i grupp fick bearbeta bildanalys och skapa ett gemensamt dokument där en utav dem skrev ner diskussionen. Detta dokument fick de sedan använda i sin skriftliga enskilda analys, som jag bedömde. Egentligen borde jag kanske inte lagt mig i genom att samla in deras anteckningar utan varit mer nogsam med ämnesord de kan träna upp och sätta i ett sammanhang tillsammans och såna saker. Använda det här kollaborativa samarbetet som Jacob Möllstam beskrev under SETT. Skolan har ett bekymmer med stressade barn som upplever att de blir bedömda hela tiden, och ett led i att bli självständig är att kanske att låta de vara ifred emellanåt, de ska ju faktiskt fixa att lära sig på egen hand och för sin egen skull. Läste förresten en intressant artikel idag om vilka kunskaper vi behöver lära ut för att klara framtiden: http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/barn-maste-forsta-globala-utmaningar/ För att citera en tillfrågad Johanna Danielsson, framtidsstrateg på trendanalysföretaget Kairos Future:

”Människans jobb blir att designa och övervaka det som datorerna gör. Och att utvärdera datorernas arbete för att förbättra det. Det kräver tankehöjd, att man kan hantera komplexa sammanhang och uppgifter. Om man har barn i dag så kan man uppmuntra dem att tänka själva och vara kreativa. Tidigare lärde man barnen hur man ska göra saker, i dag låter man dem träna på att lösa nya problem.”

Här är ju också bildämnets styrka. Det spelar egentligen ingen roll hur eller vad man tränar eller hur det ser ut när det klart eller om det blir nått överhuvudtaget. Bildämnet borde nyttjas mer och ses som en resurs i skolan som ett experimenterande lärande som uppmuntrar kreativitet.

Nu ska jag ta jag i fotouppgiften. Delar med mig såklart när den står färdig


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s