Måste man källhandvisa?

Läsårets sista lässatsning i Borås stad gick av stapeln i torsdags. På slutet har kursen blivit väldigt svår för mig. Jag har aldrig egentligen arbetat med eller ens känt till olika lässtrategier, som i alla undervisningssammanhang borde vara självklart. Det handlar om så mycket mer än att beta av faktatexter. Jag har blivit mer medveten om och intresserar mig mycket för det muntliga språket, jag har spelat in flera av mina genomgångar och lyssnar mer aktivt i de diskussioner och samtal jag för med eleverna. Vilka frågor och följdfrågor ställer jag som pedagog och i vilket syfte? Det är väldigt svårt annars att ta eget ansvar för att lässatsningen förankras i den egna undervisningen, man faller så lätt tillbaka i gamla spår. Jag har ju jobbat som lärare ett tag, överlevnad går före lässtrategier.

Vårterminen med mina åttor har inneburit många digitala bildprojekt, senast arbetar eleverna med en fotouppgift som är uppdelad i en konstnärlig del och en dokumentär del. Här har språket och begreppen verkligen ställt till det, redan från början. Konstnärlig? Dokumentär? När jag lyssnar igenom mina genomgångar tycker jag att jag gör tappra försök att öka förståelsen för innehållet genom att ge exempel både som förklaringar och i bild. Det som också är frustrerande i en uppgift med flera led är att så många elever sammanfattar två uppgifter till en, och att jag som lärare ibland kan uppleva det som ren bekvämlighet från elevens sida, att inte lyssna, inte följa instruktionerna steg för steg. Men hur många av oss läser igenom instruktionsboken när man köpt en ny TV? Ju roligare uppgift man delar ut desto mer höftar eleven och chansar sig framåt.  Mina övningar i bild har också ofta karaktären av fri tolkning, eftersom bild är ett ämne som ska uppmuntra till kreativa lösningar. När man övar kreativitet måste ju en eller flera delar av uppgiften vara utan svar, med risk för att bli sedd som flumpedagog.

Förståelse för begrepp är ju en gloslista på ett främmande språk emellanåt. Jag fick frågan skriftligt häromveckan om ”man måste källhandvisa? När jag gått igenom ordet källhänvisa har jag pratat om källa och hänvisning, i det senare har jag säkerligen pekat med hela armen för att förklara, handen som vägleder till källan, källhandvisning.  Ordet multimedial undervisning dök upp i ett vuxet sammanhang, istället för multimodal – som är mer abstrakt. Vad står modalt för, man kanske snappat upp ordet muntligt och tolkat det och kvar blev då multimedialt? Jag är lite mån om att föra in vår vuxna förståelse för det är lätt att tro och känna sig uppgiven över att våra elever inte fattar nånting, helt saknar förkunskaper om allt och att det kanske snarare är deras förutsättningar man ska lägga energi på? Hur har eleven tagit till sig informationen och hur har hen tolkat den? Risken med att redan inledningsvis förutsätta att eleverna inte kan någonting sänker kunskapsnivån rejält på det man ska dela ut. Bättre att låta eleverna bli trygga med att läraren följer upp sina instruktioner individuellt. Men här blir en rejäl utmaning för mig som bildlärare, som kanske rentav är omöjlig.

Som alltid hinner även gamla spår ikapp. Får jag liknande frågor två eller tre gånger av elever stannar jag upp som lärare av någon anledning, kräver att resten av klassen också ska göra detta medan jag gapar ut ”Hörrni flera har frågat..kan kan ni lägga ner era grejer.. FLERA  har.. vad gör du här, vi har lektion nu, KAN NI VARA UPPMÄRKSAMMA..Flera har frågat.. ” Det blir ju ytterligare en genomgång man får följa upp individuellt. Eller hur? Tyvärr tror jag inte man kan rationalisera kunskapsinhämtning, även om det är frestande tanke och känsla i stunden att det är möjligt.

Jag tycker heller inte att man ska dra för stora växlar om man inte förstår sammanhanget direkt, vi har alla våra svaga stunder. Som ett exempel berättade jag för en kollega för drygt ett år sedan att jag följs av journalisten Anders Pihlblad på twitter och i samma veva hade jag en stund innan ivrigt talat om att jag skulle bli intervjuad av en mindre skoltidning. Min kollega, som gått över fyra år på universitet, trodde då i flera minuter att det var Anders Pihlblad, som är politiskt reporter på TV4, som gjort ett sidospår i karriären för att exklusivt intervjua en bildfröken i Borås. Att samla små vuxenanekdoter tycker jag också släpper in mycket ljus i den värld vi tampas i med våra elever, det kan ju faktiskt vara riktigt charmigt att inte förstå.

Jag kämpar vidare.


4 reaktioner på ”Måste man källhandvisa?

  1. Tack för att du följer upp fortbildningstillfällena med reflektioner i din blogg! Det är värdefullt för oss utvecklingspedagoger i lässatsningen att få ta del av dessa. Trevlig sommar! Terese

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s