i väntan på halloween

Med anledning av den tragiska och fruktansvärda händelsens på skolan i Trollhättan under gårdagen tog rektor beslutet av ställa in halloweenfirandet på min skola, vilket jag för övrigt tyckte kändes både bra och rätt. Men vi har en liten tradition på skolan då, ett fåtal, elever klär ut sig och de bästa kostymerna vinner pris. I vanlig ordning startade beslutet om att ställa in halloweenaktiviteten arga trådar i elevernas facebook grupp.

Jag har flera sociala forum där jag är tillgänglig för eleverna, och ibland tänker jag att jag inte är helt bekväm med det av olika anledningar samtidigt som jag tycker att det är oerhört betydelsefullt. Några av oss måste finnas där ute, som vuxen, som lärare.  Men det finns saker som skapar inre konflikt  hos mig. Dels finns en viss otrygghet, vad som helst kan hända när som helst. Det finns också perspektiv som handlar om arbetsdagens början och slut och denna gräns suddas ut vid användandet av sociala medier, ett område där man som anställd också vill vara kollegialt lojal till att vi inte arbetar dygnet runt. Det handlar också om gränsen för vad som är arbete och vad som är privat, och hur mycket eller lite det betyder för oss att särskilja detta, vi är lite olika där. Vem representerar jag, är jag lärare från min arbetsplats, är vuxen, är jag mamma? Det är inte helt smärtfritt, kanske särskilt om man råkar trampa snett.

Jag ser en ganska outforskad del av vårt arbetsvardag på nätet som vi aldrig diskuterar. För vi behöver inte diskutera den, vi jobbar inte nätbaserat på kvällarna, det är inget krav att ha facebook konto som pedagog. Det är upp till var och en. Ändå tänker jag att fler webbkommunikatörer borde finnas i skolan, IKT pedagogen har väl inom kort spelat ut sin roll, varför inte införa nån typ av media bevakning i vissa tjänster? Det är väl en del av infrastrukturen i användandet av digitala verktyg, att hantera och förstå internet och den kommunikation som finns där? För vissa av oss jobbar jättemycket på kvällen, eller hur? För att man vill, för att det ger så mycket, för att man har tid. Skälen är lite olika.

Jag tänker också att det krävs mycket mod för att slänga sig ut i sociala medier med sina elever, det är ju minst sagt skarpt läge. Det finns flera tillfällen då jag suttit lite torr i mun kring vissa drev som kan uppstå i diskussioner på nätet – och känner också varje gång en lycka över att vara vuxen, det kan inte vara helt lätt att vara barn i cyberspace. Man utmanas och det viktigaste man har är att erbjuda vuxna svar, det räcker liksom inte med att tyst iaktta, man måste våga lägga sig i och gärna då utan att döma, men för att ge en annan sida av saken. Jag pratade med en kollega och tonårsförälder som gav mig perspektivet att man faktiskt vägleder h u r man kan svara. Jag svarar ju på nästan alla frågor jag får på ask, en tjänst där man kan ställa frågor till varandra och vara anonym och är väl inte alltid säker på om jag gör rätt, men jag gör det och hittills har det fallit väl ut.

Igår var jag  ganska trött och sliten och dessutom ensam hemma med mina tre barn som skulle läggas när jag sent omsider fick ta del av skolattentatet som skett under förmiddagen i Trollhättan. Det kändes ändå naturlig att bevaka de ställen på nätet där jag har mina elever, och i stunder som den inser man fördelen med att få en ganska direkt uppfattning av hur morgondagen kan tänkas se ut.

Jag tänker att du är säkert nyfiken, här är en tråd:

Skolan kan ju lika väl vara stängd då! tror inte mördaren skulle bry sig om det var halloween tema i skolan eller inte

7 personer gillar detta.

Kommentarer
Nej precis! Blir ju lite löjligt om man tror samma ska hända på vår skola dagen efter… risken är ju minimal.

Exakt! Lika minimal som XX kreativitet

#stängskolan23
Haha nu snackar de om att göra en bild för de, klart de är förjävligt men Vafan de miljontals människorna i Syrien ska inte de få vara värda en bild? Okej skit i att göra en bild åt de. Kan lägga fuxking 1000 kr på att ingen av de ens tänker på att göra en bild åt de. De ser nyhetsreportaget att syrianska barn/vuxna dör och tänker på det i 5 min sen fuck det. Så fort 1 dör i Sverige de blir kalabalik o alla gråter, så asså är 1 svensk medborgare liv mer värt än massa syrianerna liv??

Vi kan ju inte göra en bild!1! Tänk på de blinda i världen!11!

Så jävla fel av alla lärare på skolan! Jag vet att det kanske inte är det bästa temat men vafan? Varför lyfter vi inte de som mister sina liv just i denna minut? Så jävla fel!

wronk wronk wronk!
Ungefär såhär såg väl trist nog flera diskussioner ut under kvällen och nån enstaka ungdom ville säga ifrån, med det är svårt. Jag tycker också det är svårt.  I konversationen, ovan, känner man igen barnens sätt att argumentera från vardagen i skolan, smått orubbliga med jämförelser man inte kan förneka men som ändå är lite långsökt tagna ur sitt sammanhang. Man blir också varse om hur långt upp i åldrarna rättvisa behöver bearbetas. Behovet av att lägga sig i och styra upp som vuxen är ju ganska stort och hjälpa till att skapa motvikt till det negativa drev som lätt skapas.
Här har vi ju egentligen också en outnyttjad guldgruva att studera, lära oss behärska för att äntligen skaffa oss ett gemensamt förhållningssätt som blir konsekvent. Precis på samma sätt som vi djupdyker i all annan kunskapsförståelse för att vägleda våra elever rätt. Även om vi vuxna för det mesta har väldigt lik värdegrund så förmedlar vi den på så olika sätt och i olika doser.
Det blir många nyttiga erfarenheter, jag har gjort flera under dagen som startade i gårdagens nätverk på facebook. En tråd mynnade ut i en manifestation då några elever gjorde ett ”klotterplank” för tankar och känslor som man vill dela med sig av.  Det blev fint.
Själv valde jag dela dessa tankar på fb, som lärare på skolan.
Jag tänker på om det var vår skola som blivit drabbad. När en sån här händelse sker är det viktigt att stanna upp och tänka till, att inte bara gå vidare som om ingenting har hänt. Man ska inte behöva dö när man elva år, och definitivt inte i skolan. Skolan ska vara trygg och tillsammans kan vi göra vår skola extra trygg i morgon genom att vara lugna, visa hänsyn och respekt för varandra och tacksamhet över att vi finns kvar. Händelsen väcker tankar och känslor och som sagt jag tycker det är ett bra beslut att ställa in maskeradupptågen. För mig vore annat väldigt konstigt. Som skola sörjer vi händelser på en annan skola precis som man förväntat sig att andra hade gjort om det drabbat oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s