datorspelens plus och minus

Jag har inte skrivit på ett tag. Spelvärlden har öppnat sig, helt otippat har jag fastnat för detta och upptäckt att det fascinerar mig på flera plan. Det är också så att jag häromveckan upptäckte att min nioåriga dotter börjat spela MSP, Moviestarplanet och jag fick rensat bland hennes ”vänner” där. Alltså de jag hade skäl att misstänka är vuxna.

Jag har också precis som många andra pedagoger i skolan intresserat mig för datorspel och hur man kan använda dessa i ett lärande. Jag tycker det är ett spännande skolutvecklingsområde och jag har via min nya iPad hämtat hem populära spel för att liksom förstå mekanismen, uppbyggnaden och vad det är som driver spelet framåt och motiverar, attraherar men självklart också vad man kanske kan tänkas lära sig genom spelet och vilken typ av vägledning man som barn behöver för att hantera och förstå. Vad, hur och om det kan nyttjas i skolan?

Att engagera sig i spelvärlden är nyttigt och minst sagt nödvändigt. Särskilt om man är förälder. Men även som lärare finns det självklart fördelar med att sätta sig in i det många barn tycker är intressant, som ett led i att värna om den pedagogiska relationen. Lite naivt har jag gått in i detta för att fundera kring vilken typ av vägledning man kan förväntas behöva som barn på webben, och jag har snabbt blivit mörkrädd. Vi vuxna behöver veta så mycket mer, och nu.

Barn tar ofta den första ”felaktiga” kontakten på nätet, och det skapar också en oerhörd skuld och skam om det skulle gå snett. I mitt fall räckte det med att jag avslöjade den misstanke jag hade kring några av ”vännerna”. I min dotters värld är alla 9 år, precis som hon. Sen är ju långt ifrån alla vuxna kidnappare och pedofiler på nätet, man ska varken vara fördömande eller naiv, men jag tycker ändå med all nätetik som diskuteras att man som medmänniska över arton år ska vara väldigt tydlig med vem man är och ta ett gemensamt ansvar för de barn vi har omkring oss på webben. Det är liksom ingen kul grej att i spelet bli ”pojkvän” till ett barn som är nyfiken och vill prova MSP. Som vuxen upptäcker man ganska tydligt vem som är vem på nätet genom t.ex stavning och formuleringar, den sociala förmågan lyser också igenom och avslöjar personens ålder, liksom nivån på allmänbildningen. Det är också detta som gör våra barn så enorm utsatta.

MSP är inget jag skulle rekommendera för de yngsta, men nu är vi där, jag och mitt barn, och idag är förbudens tid förbi. Man måste lära sig hantera och förstå. Så nu har jag också ett konto, där jag presenterar mig som min dotters mamma. MSP är en ganska stor värld med ett flertal chattrum, man har även ett eget rum som man dekorerar och kan bjuda in sina vänner till eller besöker andras. Det handlar delvis om att mingla med den stereotypa dockliknande figur man valt och man chattar med varandra, dvs pratar med skrivna ord. Tanken är att man ska bli vänner, man kan som sagt också skicka förfrågan om man vill bli pojk. resp. flickvän. Man blir bekräftad genom att gilla varandras grejer och ge varandra autografer. Trots att jag tydligt skrivit att jag är där som mamma har jag redan fått flera autografer och en pojkvänsförfrågan, som jag självklart avböjt.

Min dotter älskar hela paketet, det är spännande och kreativt, under förutsättningen att det hanteras på ett bra sätt och med god internetsäkerhet.  MSP har en föräldrasida som du hittar här http://info.moviestarplanet.se/foeraeldrar.aspx

Själv har varit inne några gånger som sagt och jag har även tipsat elever på min skola att jag har ett konto. Karaktärerna i spelet bjuder in mig till deras rum, man har flera olika. I rummen kan sedan man sedan chatta med varandra utan att dialogen sparas. Det är lite obekvämt när man inte vet vem som är bakom fasaden, men att de vet vem jag är.

Sen tänker jag ofta när jag inne i barnspel med chattfunktioner att det är ett rollspel som man ska förhålla sig till, som barn kanske också är bättre på särskilja än vuxna. Jag upplever ”samtalen” i MSP som ganska oförskämt rakt på sak eller med otrevlig ton, som de sedan ber om ursäkt för. Det blir lite smått förvirrande, speciellt när jag är mig själv.  Vi har väl alla nån gång, eller erfarit av våra barn eller andras barn att ”det bara är en lek” tills någon vuxen klampar in och kanske också drar lite för snabba slutsatser? Lite den känslan.

I likhet med många spel,  finns det olika nivåer i MSP som man också kan köpa sig till. Man köper ett VIP medlemskap på en begränsad period upp till år. Det kan skapa en rivalitet, som också kan förstärka den hierarki som råder tex klasssen eller umgängeskretsen. Som VIP har många fördelar i spelet. Flickor kan pressas till att lämna ut sitt lösenord eller bli utsatta för trakassering inom eller utanför spelet. Rädda Barnens undersökning kring barns spelande visar att en väldigt stor del av våra barn också har upptäckt spelandets negativa effekter och konsekvenser.

Mer om barns spelande finns på Rädda Barnens hemsida http://www.raddabarnen.ax/barnensinternet/105?sublevel=66


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s