ART2015

Mina nior håller på att samla ihop sig till en konstutställning. Jag har haft lite olika förslag på namn, de flesta har gett föga intryck på ungdomarna så nu valde jag att kort och gott att döpa utställningen till ART2015.

Det finns ju alltid grejer man kan förbättra som lärare men för en stund, just idag, kände jag mig så jäkla nöjd med allt arbete jag har lagt ner. Jag kunde stolt konstatera att bidragen kom både från flickor och pojkar och att flera av de sistnämnda äntligen börjat konkurrera bland de högre betygen i ämnet på allvar.

Jag har under de senaste två åren fokuserat på två förändringar, digital teknik som ett naturligt inslag i undervisningen och även vågat mig på att dra i en attitydförändring i ämnet, om ämnet.

Med digital teknik menar jag allt från att möjliggöra för eleven att använda olika program för att skapa och få det att bli ett lika naturligt inslag  (faktiskt vanligare i verkligheten) som pensel och färg. Jag har också själv visat upp att jag pillar, grejar och försöker, varit nyfiken och tillmötesgående för nya uttrycks behov. Jag har använt datorn för att underlätta och stötta, jag flippar och låter elever spela in istället för att skriva. Det skapar möjligheter. Det har också lärt mig att släppa ”vägen dit” utan fokusera på hur e l e v e n  vill ta sig i mål.

Jag bläddrade igenom högen med bildprojekt flera gånger och undrade  hur fasiken jag har fått dom att kläcka så många nya spännande idéer, alla har gjort sina egna grejer och flera verkligen inspirerande och originella. Jag minns inte att jag har fått tjata, alla har liksom skött sitt och vi har haft intressanta diskussioner med fokus på ”var är jag nu, vart vill jag, hur kommer jag dit?

Jag har lagt mycket tid på att förklara kring reflektionen och har i arbetsområden grenat ut den i arbetsprocess, idé och inspiration som kopplingar i analys. Vi praktiskt esteter hamnar ju ofta i snackisar om att det blir allt mer teoretiskt. Att reflektion innebär mycket inåtvänt tänkande och skrivande. Jag har istället fokuserat på att vända eleverna  mot varandra, de fick inledningsvis redovisa sina idéer till bildarbeten för varandra och uppmanades också att lägga sig i och hjälpa varandra att komma vidare med sina idéer. Bild ska vara ett kommunikativt ämne.

Det är ett jobbigt stretande som bildlärare, jag känner mig ofta helflummig men har ändå tagit mod till mig att försöka få de äldre eleverna att förstå hur viktigt det är att i en skapande process dels hämta inspiration utifrån, sen bearbeta den och framförallt ha ett genomtänkt syfte med det man gör. Att då också arbeta digitalt är spännande och även väldigt lärorikt för mig, det öppnas ett smörgåsbord av olika typer av bilder som elever dels föredrar och även delar på webben, men också hur de gillar att göra digitala bilder och hur de tänker kring det bildarbetet.

Jag inser att jag en bit kvar gällande uppföljning, det känns tyvärr omöjligt att följa kursplanens krav med så många undervisande elever utan att bli urholkad. Det är också svårt att häva normer, att bild handlar om att rita och måla,  och kan man inte det så är man körd.

Jag är i alla fall stolt över de de steg mina elever tagit mot framtiden och kommer att visa bilder från utställningen så småningom här på bloggen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s