Tack till mig

Vilken omtumlande dag. Först en helt vanlig seg skoldag i december, och sen en väldigt ovanlig fika på det. Med presenter. Ja just det, jag ska ju bli fritidsfröken efter jul. Lite otippat.

Funderar kring detta insnottrad i en värmande poncho som jag via chefen fått från Borås stad, nu när jag ska kasta mig in en ny verksamhet. En helt ljuvlig slags filt kofta har jag fått idag. Svårt att förklara, den måste upplevas.

Man kanske borde sluta lite oftare är det flera kollegor som reflekterat över det senaste, och ja, jag kan varmt rekommendera detta. Det var en skön egoboost och en bra avslutning på dagen. Arbetslaget radade högtidligt upp sig och sjöng en sång till mig, om mig. En abbalåt, väldigt uppskattat. Fick genast inspiration till att göra en musikvideo till ”min” låt. Det viktigt att hålla alla dörrar öppna. Man vet aldrig.

I år råkade just jag också ha hand om trivselkassan på jobbet och jag fick sålunda ordna min egen avskedspresent, inte desto mindre uppskattad. Däremot var det förvånansvärt få som la sig i vad jag egentligen hade köpt till mig själv, för deras pengar, så jag tänkte jag skulle lägga några rader på detta. Om man inte vågat, eller glömt fråga.

Min handled pryds numera av en liten kärleksknut som jag för all framtid kommer att förknippa med mitt jobb. Jag tycker det är så mycket kärlek i det här yrket, så mycket fina ord i omlopp hela tiden. Jag tycker så himla mycket om mina elever, vi har så kul och mysigt ihop. Det man själv vågar ge kommer alltid tillbaka. Men ibland vill man också olika saker, det trasslar till sig och blir en knut som inte går att lösa upp. Då gäller det att se det som nått fint, en värdefull erfarenhet som gör en klokare och kanske våga tycka om, även sina knutar. Kanske rent av se fram emot fler? Det var i alla fall så jag tänkte, att Efva Attling hade tänkt, när hon gjorde det här smycket till mig. En liten kärleksknut, så väldigt stärkande.

Vad händer med bilden då? Engagemanget finns kvar. Jag vill fortsätta driva #bildchatt på twitter och blogga om olika företeelser som har med ämnet bild att göra. Jag bara pausar från själva bildläraryrket IRL ett tag, men rent digitalt fortsätter det som vanligt. Tror jag. Just nu är det några hundra människor som man inte längre kommer att se varje vecka som upptar störst utrymme och kramarna har börjat brännas extra mycket nu denna sista veckans första dag.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s