en yxa i huvudet

Under dagen har jag funderat en del kring allt möjligt och till min förskräckelse också fått en del insikter. Det är en sak att faktiskt kunna, veta och förstå, det känner jag mig trygg med. Däremot att helt utan förvarning komma på nya grejer, särskilt om sig själv, det är  väldigt  obehagligt.

Jag hör aldrig nån prata om hur smärtsamt det faktiskt är att lära sig saker. Kunskaper som formar en och som man också kommer ihåg och använder sig av. När kunskaperna väl landat minns jag ofta inte hur det gick till och jag har en känsla av att man alltid kunnat det där, jag kan lära dig också- det är superenkelt. Men vägen dit? Stod jag med öppna armar och bad om att få ta mig an något jättesvårt, som jag inte förstår – inte ens om man har någon större nytta utav det men som verkar spännande och utmanande för självkänslan?

Nä så gick det nog inte till. Eller hur?

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s