kärleken

På fritids träffar jag dagligen en liten sexåring som likt den passionerade latino katten i Shrek filmerna ställer sig bredbent i korridoren med armarna utsträckta och möter upp med stora, runda, blanka ögon för att högtidligt utbrista ”Jag älskar dig fröken!”.Beroende på vad man har för förhållande till ordet älska så kan ju detta vara en lite knepig situation, vad man ska säga tillbaka utan att hamna helt snett? Nu råkar jag själv ha tre barn och ”vet” att den här pojken glatt skulle kunna överge mig för en påse chips, större än så är inte den kärleken. Det visade ju sig även ganska snabbt att han hade fler fröknar på gång. Men det är ju ändå en gentil gest han gett sig in på, under förutsättningen att han inte tror sig få några fördelar jämfört med de andra barnen på avdelningen som inte delar samma glödande känslor för sin fröken.

Själv känner jag ingen tvekan alls att säga att jag älskar honom tillbaka. För mig är detta inte en stund då man ska försöka förklara livets älsklingshierkarier och det faktum att han hamnar ganska långt ner på den listan, kanske rentav är ett nödvändigt ont på jobbet för så kommer det ju att kännas för honom, eller hur? Vill man vara diplomatisk kan man ju säga ”Jag älskar dig också, precis lika mycket som alla andra som leker och jobbar här.” Jag tror inte man ska lägga så mycket värderingar i saker och ting, han roffar åt sig det han behöver höra och eftersom hans mamma inte är där och säger det till honom så får jag gå in och kompensera.

Jag tänker att i likhet med att man försöker avdramatisera andra känsloyttringar som ilska och gråt, kan man väl göra det med kärlek också? En god relation är ju den främsta framgångsfaktorn. Det är ju ofta som vi väntar med att lära känna varandra, tycka om varandra, alltid jobbet först och ofta att man förväntas vara den stränga och successivt mjuka upp. Själv har jag aldrig kunnat vara sträng, det har ofta bara slutat i än mer kaos så jag har fått tänka om där i mitt ledarskap. Jag speglar helt enkelt för mycket av hur jag mår och känner mig för att kunna vara konsekvent sträng, har jag resonerat mig till, så jag har istället lagt fokus på förebyggande kärleksarbete.

Som grund för detta blev ett möte med en numera vuxen elev som jag hade i ett experimenterande språkval. Det var i en stökig grupp och det fanns en förhoppning om att mitt ämne bild skulle lösa upp situationen, det fanns ingen reson i elevernas uppförande och de var långt ifrån studiemotiverade. En minst sagt utmanande grupp och jag hade ont i magen jämt innan lektionen och allt som kunde tänkas hända, det var ett tufft år med dessa elever men det blev hyfsat bra ändå till slut. Nåväl, det var en av dessa flickor som jag träffade på, som numera är vuxen. Hon blev jätteglad av att se mig och bubblade på om allt kul vi gjorde i skolan. Okej? Själv var jag ju inte lika road men jag var glad för hennes skull att hon upplevde den tiden som värdefull. Hon pratade på om allt möjligt och sen spände hon ögonen i mig sa med darr på rösten ”Du var den enda som tyckte om mig.” Det låter förstås som klyscha, jag vet, men om det kan vara nån tröst blev jag rätt torr i mun eftersom mina tankar om henne inte var allt för muntra. Alltså jag tyckte om henne, men inte så mycket, ändå hade hon upplevt det. Plötsligt insåg jag att jag faktiskt lagt mycket energi på att tycka om de här ungdomarna, precis som de var. Det går liksom inte att hoppa över det steget, ändå görs det gång på gång.

Man behöver inte alltid känna att man älskar med hjärtat, men man kanske behöver säga det lite oftare, på olika sätt och ta vara på de stunder som erbjuds. Alltså inte ordna ett myspys möte strax efter en kaos lektion utan att passa på att klämma lite på relationen när man möts på bussen hem, när man går till kopieringsrummet ihop eller som numera bygger lego, pärlar eller läser en bok. Att ställa frågor kring vem eleven är och tycker om, att ge en komplimang, att säga hej är att älska någon, för det känns så.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s