Toppenjobbet- fritidspedagog?

Mitt fredagsbloggande  viger jag åt mitt nya arbete som fritidspedagog och självklart vill jag belysa denna viktiga verksamhet på ett positivt sätt. Men det är också så att många som faktiskt jobbar som fritidspedagoger numera läser mina blogginlägg, och då vore det smått hånfullt att alltid vara glättigt okritisk kring den arbetsmiljö man befinner sig i. Speciellt på en fredag. Så min dag började faktiskt såhär:

Jag uppmärksammade inte alls något tjafs utöver det vanliga men det hände saker i hallen och det var mycket rörelse omkring mig eftersom barnen var hungriga på frukost och visste att de snart skulle iväg. ”Varför säger du inte till honom!” skrek han plötsligt och fortsatte ”Då dödar jag honom!” Han letade på bänken efter ett tillhygge, tog upp någons väv för att kasta men valde snabbt istället vävpinnen. Med denna i högsta hugg attackerade han den yngre pojken och högg honom i ryggen med all kraft. Jag var steget efter och separerade dom båda. Det var med tydligt uppsåt att skada, en vuxen person hade kunnat bli dömd för det. Våldet stod inte i proportion till konflikten.  Tänk om han hade fått tag på en sax , en skruvmejsel eller en brödkniv? Hade det varit mitt fel? Som inte såg?

Jag har arbetat i tjugo år på högstadiet och jag har aldrig varit i närheten av det våld som förkommer bland de yngre barnen. Det känns så övermäktigt i dessa stora barngrupper att kunna finnas där som vuxen, skapa trygghet och förebygga. Ibland känns det näst intill som om mina arbetskamrater har blivit blinda för detta, det är våtmark i konflikt hantering i skolan, man sjunker bara djupare för varje dag som går.

Senare fick jag veta av en kollega att han tyckt att det varit orättvist att han fått tillsägelse och inte pojken, eftersom det var pojkens fel som hade retats med honom. Ytterligare en kollega påpekade att pojken verkligen kan vara provocerande. Han ägde alltså situationen, och vi andra fick anpassa oss?

Om pojken bara hade låtit bli att retas? Det är ju även ganska typiskt för hustrumisshandlare, tänker jag , om bara inte inte deras fruar hade varit så tjatiga och provocerande så kanske statistiken inte sett ut som den gör?!

Jag känner att jag saknar kartläggning över elevernas beteende, var och när och hur händer det? Det är viktigt att dokumentera av den anledningen. Ha en anteckningsbok i fickan och rafsa ner nått så att du minns. Ta den där minuten som krävs att fylla i incidentrapporten, acceptera inte våld bland våra barn! För det händer ganska mycket, hela tiden. Det måste vidare till rektor, och hens chef,  och elevhälsan, annars blir det ingen förändring. 

Fråga efter en handlingsplan som all berörd personal är delaktig i. Vilka riktlinjer ska du arbeta efter? Det är inte schysst att ställas i skotthålet med den enda rustning man bär med sig, som sig själv.

Visst är det goa små kramar på fritids, men det är mycket annat också.

Släpp det nu och ha en skön helg!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s