En bra dag

Jag tycker att det lossnar allt mer hos oss på fritids. Idag har det gått såpass bra att man vågar erkänna dagar då det helt spårat ut. Själv är jag lite grön som fritidspedagog, men även för mina kollegor som har gedigen erfarenhet har arbetstillvaron ställts mot sin spets. Det är väldigt mycket barn i år, 70 inskrivna i förskoleklass och drygt 50 på fritids, något som få av oss kan förutspå konsekvenserna av. Ja mer än att man förmodligen kommer att vara utbränd innan jul – och man inte aktivt reflekterar kring det man gör och successivt gör små förändringar som bidrar till de effekter som man vill uppnå.

Det första jag märkte, redan förra veckan faktiskt, var alla gula västar. Det kan ju tyckas som en svaghet att inte få på en sexåring en väst, men det har stundtals varit ganska hårda strider i kapprummet. Jag kände därför en enorm tillfredställelse idag när min grupp utan tjafs klädde på sig västar innan de stack ut på skolgården. Inte för att jag har fått min vilja igenom, för det ledarskapet vill jag inte ha, utan för att de har fattat grejen med att ha väst. Västen står för att vi bryr oss om varandra och hör ihop, i den bästa av världar förstås, jag är inte helt uppe bland molnen. Jag tycker det är skönt att få den bekräftelsen att det lönar sig att lägga ner tid, det innebär inte man behöver göra det för alltid.

Jag har ju även egna barn, som är smått perfekta, och har därför blivit lite förundrad över hur andras ungar kan uppföra sig. Mina barn kan aldrig bli mer än tre i en samling, på fritids är vi drygt tjugo.Det gör liksom nånting med barn, nått som kan kännas väldigt svårt att få styr på. Man kan också känna sig så otillräcklig och jag och en kollega stod senast idag och peppade varandra inför det förebyggande arbetet, den positiva bekräftelsen. Visst kan man känna sig mesig i vissa konflikter men hellre att man går på sparlåga där än att bli orkeslöst blind och ointresserad alla barn som gör rätt, delar med sig och försöker skapa en relation.

De mysiga stunderna med barnen duggar allt tätare och är också stärkande, där kan man hämta mycket kraft. Jag håller på och lär mina sexåringar ansiktets proportioner, bildlärare som jag är,  och idag har vi pratat om hur ögat ser ut. När några såg lite missmodiga ut inför sina porträtt så sa jag att det viktigaste är ju att man lär sig se hur saker och ting ser ut. Då svarade en pojke ”Nä där har du fel fröken, det viktigaste är att man andas.” Den stunden finns ingen annanstans, bara där och då, för mig. Så kan man tänka för att få ny kraft, för strider finns det gott om och än är inte slaget vunnet.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s