Jag- superpedagog?

När saker och ting inte blir som man har tänkt sig gäller det att ta tjuren vid hornen och se till att även motgångar blir hyfsat intressanta och vägar till annat som kan ge mening och bredda kompetensen på ett positivt sätt. Ordet superpedagog har hjälpt mig flera gånger, inte för att såna finns eller ska sorteras från oss vanliga bara bra lärare, utan för hoppet om att att man alltid kan och ska bli bättre, kanske rent av bäst?

Under lite tråkiga omständigheter valde jag att byta bildsalen mot fritidshemmet. Det är snart ett år sedan jag tog det beslutet, och när jag blickar bakåt så kan jag så smått reflektera kring det här med ”superpedagog” dvs är det verkligen så lätt att ta med sina kunskaper in i ett nytt sammanhang?

Ett av mina perspektiv som jag hållit fast vid i tanken är hur ett ombyte mellan arbetsplatser skulle kunna vara t.ex. ett försteläraruppdrag? Jag fantiserade helt enkelt att jag var en särskilt utvald duktig lärare, för bra för min förra arbetsplats så nu skulle jag flyttas i egenskap av superpedagog till Kristinebergsskolans fritidshem för att göra en superinsats. Turligt nog var det ingen ny kollega som hade bråttom att bli räddad, utan jag kunde i lugn och ro smälta in och komma i fas.

Nu är jag inne på min andra termin och jag funderar på vad man kan bidra med och vad man får lära nytt när man inträder en nya skolarena under förhoppningen, eller rent av uppdraget, att utveckla verksamheten?

Intressant är att det är de sociala egenskaperna som man har mest nytta av, har jag upplevt. Att vara en bra människa leder längre än att vara en duktig lärare. Den där superpedagogen är nog mest bara irriterande, tänker jag, om hen inte också är medmänniska. Att vara ödmjuk, snäll och glad är ganska svårt när man befinner sig på en ny arbetsplats. Man hittar fel och konstigheter överallt, inget funkar som man är van vid. Där måste man stilla sig, nya kollegor orkar inte höra sånt negativt om det som de tycker funkar och är vana vid. Det är en utmaning i sig att hitta det som är bra, upptäcka varför och hur man skulle kunna förädla det.

Ett annan svårighet är att omsätta sina kunskaper. Mina erfarenheter är inte en slitsad bana för min kollega, hen behöver ju också prova sig fram. Hur funkar det jag kan för dig? En coachande inställning är att föredra än att lägga fram färdiga förslag. Det måste därför också finnas ett tålamod att invänta varandra. Och det viktigaste av allt, rätt inställning, för superpedagog det är man tillsammans och långt ifrån ett ensamarbete.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s