en stunds reflekterande på bibblan

I lördags lät jag min äldsta dotter, som snart är elva år och hennes kompis promenera iväg till den närliggande skolan i parkstaden, för dig som känner till Borås. Det finns två lekplaster där som är bra mycket intressantare än den utanför huset. Någon gång måste man börja släppa barnen på egna äventyr, tänker jag och eftersom hon har mobilen med sig hörs vi av flera gånger i timmen. Det var bara det att hon inte svarade när jag ringde, mobilen var avstängd. På en tiondels sekund fick jag fullständig panik, lämnade min fyraåring ensam hemma för att på cykel irra omkring och yla och storgråta efter flickorna som var spårlöst försvunna. Denna värld vi lever i, eller blir matade av då en batterilös telefon innebär typ risken att en svart skåpbil tvärnitat och kidnappat båda tjejerna för att säljas som sexslavar i ett land långt borta. Väl hemma satt de i lugn och ro framför teven varav min flicka sa ”batteriet tog slut så vi valde att gå hem direkt”. Själv hade jag lyft på hatten för alla världens demoner och kunde inte sluta gråta

Jag har ännu inte riktigt kommit i fas efter detta känsloutbrott och blev därför iväg skickad av min man för att ”plugga” på bibblan, med min påbörjade master utbildning i pedagogiskt arbete. Det är väl viktig också att man stannar upp emellanåt och försöker reda i vad man egentligen vill ägna livet och karriären åt? Jag har ingen aning om vad jag gör till hösten och jag har under året försökt att hålla alla dörrar öppna. Vad många inte tänker på när man vågar pröva lyckan, försöka trots att man inte fullt ut är kompetent för området, investerar i nya ämnen och helt enkelt chansar så duggar även motgångarna tätt. Periodvis får man ju bara avslag för allt man försöker sig på, och det klart att det är påfrestande och kräver mycket inre styrka. Man känner sig så jävla löjlig emellanåt, en pajas som tror sig ha en chans? Jag brukar inte öppna dörren för dessa tankar men i lördags kanske det blev lite mycket på alla plan. Och den här typen av reflektion som går in i det djupaste betyder, som alltid, att jag håller på att lära mig något superviktigt. Ser fram emot vad det kan vara, säkert nått väldigt spännande och nytänkande. Som alltid.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s