Hur går det för mig egentligen?

Jag önskar att jag kunde skriva om hur bra det går för mig nu. Kanske att det gör det, vad vet jag? Har en lite ansträngd relation till bra och dåligt och försöker undvika den temperaturmätaren, det mesta är ju liksom lite av varje tänker jag.  Man kan ju känna att det börjar bra, men så blir det lite småpissigt mot slutet eller tvärtom. Det är aldrig bara bra, men inte heller hela tiden dåligt.

Jag har i vanlig ordning iaf väldigt mycket inspiration som bildlärare. Det är så fantastiskt det här yrket, man har chans att forma det efter eget och elevens tycke och smak. Jag har ju fått följa gamla frökens spår men även under våren haft möjlighet att flika in egna grejer.  Jag har provat en bildanalys uppgift utifrån en egen (elev) publicerad bild i sociala medier, med gott resultat. Jag lägger den här om du är nyfiken: Bildanalys  Jag ska utveckla den en smula men i nuläget ger den goda kunskaper kring en bilds funktion och uppbyggnad samt en ingång till CC licens. Ungarna gör den i ett nafs, vilket också är ett gott tecken. Kan den rent av vara lite kul? Det är förstås väldigt tacksamt att utgå från det egna flödet, ungdomar är ju också människor. Däremot är jag lite osäker på mitt frikostiga förhållningssätt till sociala medier, det mailas fortfarande frekvent bland de vuxna på arbetsplatsen. Jag säger inte att det är fel, all kommunikation är bra,  men forskning har visat att vuxna som mailar, när man dessutom har ett internsystem, är mer avvaktande gentemot sociala medier än andra. Det kan därför bli något av en kulturkrock när man tänker att musical.ly kan vara ett ypperligt sätt att skapa expressionistiska konstnärliga uttryck?

Nåväl. Jag har verkligen fastnat för digital kompetens och under våren har jag via masterutbildningen i pedagogiskt arbete fördjupat mig i både nätmobbing och programmering. Nu laddar jag inför att komma vidare i utbildningen och tänker att jag som naturlig följd vill fördjupa mig i digital kompetens ur bildpedagogiskt perspektiv. Försöker få Borås stad att finansiera alla mina viktiga studiebesök i detta ärende. Det går sådär. Men hellre att det börjar lite halvkasst för då slutar det ju helbra. Eller hur?

Det är också så jäkla tacksamt att omringas av tonåringar igen på arbetsplatsen. De är så roliga och smarta, några alltid steget före. Så väldigt stimulerande och känslomässigt engagerande, jag tycker om den intensiteten. Bra och dåliga stunder även där.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s