anpassning till hundra..

Sitter med vidöppen dörr i dag. Jag har ju bildsalen i ett eget litet hus och igår satt jag minsann så tyst i flitens lykta här att min kollega låste hela byggnaden utifrån. Visst, det är kul att jobbet börjar, men man vill åka hem efter ett tag..

Det är mycket logistik de här dagarna. Som bildlärare har jag ju närmare 400 elever. Bara att kopiera klasslistor tar ju sin tid.

Skärmavbild 2017-08-17 kl. 14.57.32Jag har tittat igenom de nya sjuorna och kan tipsa om en grej för att få snabb överblick kring särskilda anpassningar i klassrummet. Jag har tagit några rubriker från en karta vi har över några exempel på anpassningar som man kan göra i klassrummet. Och sedan är ”bara” att kryssa i. Fortsättningsvis tittar jag på elevernas placering i klassrummet.  Jag har kanske själv en diagnos för jag har en tendens att färgkoda mina elever? Och några bänkar i klassrummet är också platser där jag placerar elever med just särskilda behov, som är röda och gröna.. Då behöver jag liksom inte tänka så specifikt kring varje individ utan bara veta att vid just den bänken ska jag stanna upp regelbundet. Jag gillar också tanken att det ska vara lite svängrum kring den typen av elev, jag ska liksom inte behöva klämma mig mellan tre stolar för att komma till elevens undsättning.

Jag har också städat och röjt undan gamla grejer som inte längre behövs och ordnat med en möjlighet till att få sitta i ett lugnare hörn. Skärmavbild 2017-08-17 kl. 10.10.00

Det här rummet intill bildsalen har ju mest samlat på sig skräp och gamla kvarglömda bilduppgifter. Nu kan jag istället erbjuda en enskild, avskild arbetsplats under lektionstid – som anpassning. Känns bra.  Funderar på att döpa rummet till Lugnet. ”Kan inte jag få sitta i Lugnet?” Det låter väl mysigt? Varje bildlärares stress tänker jag, att aldrig riktigt fullt ut kunna få erbjuda lugn. ”Arbetsro” är idag också väldigt orättvist kopplat till ledarskap.

Jag kommer fortsätta med att spela in genomgångar och utveckla olika stöd material inom undervisning, jobba aktivt med ämnesbegrepp. Sen ska man inte underskatta små förändringar heller. Att sätta lite häftmassa under linjalen när vi ritar perspektiv, och vips har man en stenfokuserad kille istället för en som springer runt och stör alla andra. En liten chans att lyckas är ju så mycket roligare än en stor risk att misslyckas.

Jag tycker också det är kul att kunna bidra med en språkutvecklande bildsal och funderat mycket kring det. Man har ju god användning av att omsätta lässtrategier i eget sammanhang, jag är fortfarande jätteglad och tacksam över Borås stads lässatsning. Jag sitter ju här med min lilla blogg, att behärska tal och skrift tycker jag är fantastiskt och det är också en av grundstenarna i att lyckas med skolan för våra barn.

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s