tankar efter teachmeet Kungälv

Det var en nätt men desto större entusiasm i skaran som samlades på västsveriges intressantaste event hittills för bildlärare denna höst, dessutom gratis. Ändå var jag på vippen att tacka nej. Med risk för freudiansk övertolkning är jag nämligen väldigt rädd för tunnlar och har du någon gång åkt norr om Göteborg på E6 så vet du kanske att där finns en tunnel som öppnar helvetes portar? Den tar liksom aldrig slut och man omringas av stora höga lastbilar dessutom så jag var oerhört tacksam över att fortfarande vara vid liv när jag väl var framme vid Munkegärdskolan i Kungälv.

Eftersom vi var så få fick alla tillfälle att med stort svängrum berätta om upplägg och innehåll i den egna verksamheten och utifrån det pratade vi allmänt kring gemensam kunskapssyn, ämnets innehåll, förväntningar på kunskaper i de olika stadierna och digitaliseringen. Det är som alltid väldigt värdefullt att träffas och få pröva sitt  förhållningssätt och sina utmaningar tillsammans med andra. Det är väldigt ensamt att vara bildlärare. Inte bara som den enda undervisande läraren i ämnet utan även i krav och förväntningar i uppdraget som ska omsättas i det egna sammanhanget, som också är smått unikt med alla elever och logistiken kring det praktiska.

En tanke som jag hade med mig innan jag åkte till Kungälv var om detta skulle kunna vara ett upplägg för oss bildlärare hemmavid och våra ämneskonferenser? Jag tycker om tanken att alla har chans att ta upp det man håller kärast för stunden och att mötet sköter sig självt för att alla vill vara där, lyssna och bidra. Det som mig slog senare, i bilen på väg hem, är hur viktigt det är att man tar beslut och enas kring en fråga eller fler. Det är viktigt för att dels bygga samarbete i gruppen – som är en kompetens man alltför ofta ser som självklar.  Det är också viktigt för att man ska kunna utvecklas och ha en grund att utvärdera och utgå ifrån, gemensamma mål. Jag tänker att många med mig har säkert varit på teachmeet eller edcamp och känt att pirret svalnade ganska fort efteråt, vad gav det egentligen förutom en massa prat?

Beslutsamhet fanns i ämnet huruvida vi kunde utveckla idén om teachmeet. Vi fick igång en vision om fler träffar i större sammanhang, ett nätverk för västsveriges bildlärare på högstadiet? Eller så var det jag som i vanlig ordning fick hybris och såg en chans att bli bildmalin med hela svenska folket, eller åtminstone västra götaland och halland? Men ändå? Det skulle ju vara toppen att dels få jobba ihop sig med pedagoger inom det egna området och bli tryggare i olika frågeställningar för att sedan duellera med grannbygderna och våga låta det vara riktigt högt i tak i diskussionerna så vi kommer vidare.  Det räcker med några olika kursplaner i ryggsäcken sen är man dömd att för alltid reflektera kring sitt förhållningssätt och kunskapssyn, det är svårt att lära om och lära nytt utan att bli utmanad eller ges återkoppling. Att göra rätt.

Det slog mig även att det finns en nationell utvärdering i bild, nu börjar den också bli några år, men är en god utgångspunkt för diskussioner inom ämneslag eller teachmeet. Jag formulerade frågor om det på twitter under haschtag #NUbild2015

Mycket har jag grejat med så jag är glad att jag har mött och lärt känna Anette Smitt Andersson som tog initiativet till teachmeet, skönt att det finns fler som grejar och orkar. Det behövs.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s