Frökens favorit

Skärmavbild 2018-02-09 kl. 16.04.39Det var hjärtan överallt i skolan idag, vi får ju fira alla hjärtans dag lite tidigare eftersom det är lov nästa vecka.  Själv fick jag en idé om ett fotohörn där eleven kunde få känna på att han eller hon minsann är frökens favorit. Det blev några foton under dagen där jag radade upp mig under skylten tillsammans med elever som ville ha bildbevis. Vi jobbar ju ganska mycket med foto nu både i åttan och nian, så det kändes som en kul grej att bjuda på.

Annars har veckan varit tung och seg. Men för att plocka fram godbitarna är jag väldigt nöjd med niornas grupparbete. Inte bara att de jobbar på koncentrerat och hjälps åt, de verkar ha så himla kul också. De har nyligen blivit klara med sin superselfie och nu ska de presentera den i form av en filmtrailer. De är tre-fyra elever i varje grupp och starten har varit att de ska visa upp sin superselfie (det är ett självporträtt där man redigerat om bilden till superhjälte) och sedan ska gruppen fånga upp en berättelse kring dessa bilder. Jag trodde faktiskt inte att det skulle funka så bra men i all sin fånighet känns det som neutral mark att diskutera varandras superkrafter och det har varit lättsamt  för eleverna att fånga upp sin kreativitet och fantasi inom detta ämne. De gör  s å  bra ifrån sig och även de allra mest skoltrötta har vaknat till.

Sjuorna däremot känner sig så plågade numera, de håller på med teckning. Jag tycker det är intressant att jämföra årskurserna sjuan och nian just nu, försöka analysera vad det är för komponenter som påverkar motivationen. Alla mina småkillar som tycker det är tråkigt och svårt ställer till det, så jag har funderat på om spelifierat lärande skulle kunna passa för de grundkunskaper som jag vill att eleverna ska bygga upp i ämnet? Jag har ju dessutom kunnat kompetensutveckla mig gällande de spel som de gillar under den här veckan, som man hela tiden får påminna om inte är tillåtet.

Kanske är det för att jag var ifrån bildsalen ett tag för att arbeta på fritids men jag ser väldigt tydligt hur annorlunda jag arbetar nu mot för kanske tio år sedan och vilken arbetsbörda det har blivit att ägna eleven så mycket mer fokus. I början av min karriär var det inte ovanligt att jag gjorde ett bedömningstillfälle, kollade igenom mappen innan betygssättning. Idag gör jag den bedömningen varje vecka, formativt och summativt, jag anpassar undervisningen i flera olika riktningar, ger feedback på annat sätt men elevantalet har snarare ökat. Trots att varje enskild elev kräver så mycket mer i ett professionellt förhållningssätt. Jag är så mycket bättre nu ändå känns det mer strävsamt och mindre roligt, en tanke som har börjat gnaga allt mer. Det är för väl att fröken har sina favoriter, och att dom är så många, 420.

Publicerat av

bildmalin

Bildlärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s