Årsdagen

Idag för ett år sedan började jag arbeta som bildlärare igen, på Dalsjöskolan i det lilla samhället utanför Borås. Jag har berättat detta för mina klasser idag och många elever applåderade, vilket kändes uppiggande. Hur ska du f i r a detta? löd följdfrågan. Är det inte fantastiskt, att ha elever som så självklart tänker att jag ska fira och inte sörja, som man kan tro att lärare gör nuförtiden? Jag gjorde en liten musical.ly som jag publicerade på instagram och det blev social media kaos igen i klassrummet. Jag vet inga elever som ges så mycket stoff på sin lärare att bearbeta, redigera och manipulera i andra medier där fjortonåringar får vara lite för sig själva. Jag kan bara hoppas att det slutar lyckligt för min del.

Skärmavbild 2018-02-19 kl. 20.06.40

Dalsjöskolan, skolan där superselfien föddes, har jag bara varit här ett år?

Året som bildlärare har varit lite tufft. Det är ganska intensivt med det stora elevantalet. alla anpassningar och bedömningar, att hålla lågan vid liv både för dom och mig och planera för en givande och lärorik bildundervisning. Jag har provat mig fram men mer målmedvetet och det känns som jag äntligen blivit mer fokuserad på det kommunikativa och hur jag ska arbeta.

Det är också lite rörigt att vara ny på en skola, kanske särskilt som man är ganska rutinerad. Gammal nog att vilja ha det på ett visst sätt, less på att bygga upp – man har liksom medverkat i det nu ett par gånger.

Jag påbörjade dessutom en masterutbildning året innan och bara liksom fortsatt på den vilket i efterhand känns helt enastående, trots att jag ännu inte är iland. Men ni som läser på avancerad nivå vet nog vad jag menar.

Elevrådet har jag tampats med, fått med mig en kollega. Jag ordnade med en utbildning och stretar på med årshjulet och förslag på olika teman. Min egen lilla klass har haft trubbel som jag aldrig riktigt hade hört talas om tidigare, varit mycket huvudbry och kärlek riktad åt deras håll under året.

Jag föreläste på konferensen bild i skolan för ett tag sedan, ett jättestor grej för mig, där jag också på många sätt summerade året. Det är så mycket som jag har landat i väl känner jag, sen kan man alltid göra saker och ting bättre. Det finns ingenting som tar slut i mig verkar det som och det gör ju också att det känns kul, det blir alltid en utveckling eller nått helt annat, jag blir aldrig färdig. Så fler år lär det bli!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s