slutet, så nära

”Finns det nån värre dag än måndag?” Jag öppnade upp dagens första lektion kanske inte allt för peppande? Själv har vi morgonmöte kvart i åtta varje måndag vilket känns som en smärre utmaning med tre egna barn som ska skjutsas till skolan. Där jag bor kan tydligen vad som helst hända under söndagsnatten, ständigt nya hål i gatan med sura gubbar som viftar runt trafiken under minuter man inte har till övers. Så i morse var jag återigen dömd att misslyckas att komma i tid till det där tiominuters mötet som får min vecka att rivstarta. Jag sprang in på storköpet istället, köpte två stora Pommacs, några muggar och en näve jordgubbar.

Så det var med höjd mugg tillsammans med veckans första klass, 9A, som jag talade mig varm om dåliga måndagar och vikten av att trotsa det svåra. För nu är det inte bara fredagsmysare som gäller och att avsluta veckan på ett rogivande sätt, utan även betydelsen av att få börja veckan bra – med att få bli en måndagshjälte?

Eller så är jag helt svältfödd på att det ska hända roliga saker? Det ena behöver dock inte utesluta det andra, tänker jag. En god tanke föddes, och många avslappnande leenden blev det mellan Pommac smuttarna.

En annan god tanke är decibel ligan och denna vanns idag av 7F. Varje vecka har jag mätt med en buller app på mobilen och fört in decibel måtten i ett diagram på whiteboarden. Enligt utvärderingen tycker inte eleverna att den gjort nån skillnad men de vill ändå ha den kvar. Själv tycker jag att den har uppmärksammat vår arbetsmiljö och om man bortser från alla avbrott mot slutet och får lov att göra mätningar mer konsekvent, så tror jag visst att den gör nytta och motiverar att inte gapa i klassrummet.

Utvärdering har  jag gjort med alla klasser och då i mindre grupper där de fått diskutera sig fram kring olika frågeställningar kring innehåll och arbetsmiljö i bild. Det har fallit väldigt väl ut. Jag har bara skummat än så länge på svaren men det ser ut att vara värdefulla synpunkter, och många elever har också valt att hänga kvar för att prata vidare. Det är väldigt upplyftande tycker jag att diskussionen handlar om hur VI vill ha det, inte bara jag eller bara dom, även om det blir väldigt mycket åsikter hit och dit. Att låta eleverna samtala i mindre grupper gör också att åsikterna är genomtänkta och förs fram på ett positivt sätt. Det här är ju också en viktig egenskap för framtiden, tänker jag, som få barn och ungdomar tycks vara medvetna om idag. De vräker liksom ur sig saker utan konsekvens tänk alls. Jag är lite less på det om jag ska vara ärlig. Så ett bra sätt att träna på att föra fram åsikter och kritik är att göra det tillsammans med andra.

Jag stretar på i värmen och ska försöka bli lite bättre på att skriva, det har ändå hänt mycket kul under våren och det finns redan planer för hösten.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s