om att vara på tuben

Första gången som jag steg in i mitt nya klassrum för två år sedan så läste jag min egen blogg adress på tavlan. Jag förutsätter förstås att det var i bästa välmening och att min väldigt populära företrädare ville peppa för mig och att jag var lite ”utöver det vanliga” :-), men jag hade egentligen inte introducerat mitt bloggande för elever. Jag skriver för andra bildlärare, och allmänt vuxna.

På min förra skola var det några enstaka pojkar som hade nosat rätt på min blogg men som, enligt utsago, aldrig orkade läsa  s å  mycket.  De var mer för att skapa fejk konton på twitter inför #bildchatt. Rätt som det var dök det upp nån ”Lars-Gunnar Andersson” och la sig i debatten med lite anmärkningsvärda synpunkter. Mer fyndigt än störande. Jag har haft tur som har fått vara ifred och har mig veterligen aldrig blivit utsatt för kränkningar på nätet. Det blev kanske ett litet drev mot mig här under första våren då några pojkar i nian startade ett Instagramkonto i syfte att håna mig (!) och inloggningsuppgifterna spreds hej vilt – men inga elever nappade på detta. Ingen såg det som en kul grej och matade på med nya inlägg. Så det blev en ganska lustfylld diskussion på skolgården med två generade pojkar som direkt avslutade kontot efter det samtalet. Men ändå, fasen vad en kan råka illa ut, fruktansvärt. Och jag tänker att ger man sig på sina lärare, vad råkar då inte skolkamrater ut för? Det är också en zon som väldigt få tar ansvar för. Jag känner att jag behöver erfarenhet för att förstå och bli tydligare med vilka regler och ansvar man kan sätta och ta, som skola och enskild lärare. Därför har jag börjat vlogga. Jo, här har du en framtida influencer, wish me luck! 🙂

Att vlogga är något som jag har tänkt på länge och jag vill göra det för mina elever. Jag har nosat runt bland deras youtube konton ett tag och intresserat mig för vad de publicerat och varför. Jag följer konton med spelande, både musik och olika dataspel, alla lika modiga och på jakt efter fler följare och tittare. Själv är jag sällan ute på youtube men får ändå ta del av utbudet via mina barn, och långt ifrån allt är skit.

Den kritik jag gavs på min första vlogg var att jag gömde mig bakom en film, att det inte var en riktig vlogg. Vloggandet ska inte följa manus och var uppstyrt utan vara improviserat och spontant, det är kärnan i varför barn och ungdomar gillar youtube. Det ses som genuint och äkta? Det skapar en spännande värld att upptäcka tänker jag då vi vuxna har fullt upp med allt ytligt som påverkar barn, då vi kanske också ser vloggare som ytliga?

Det är spännande att följa olika diskussioner efteråt, vloggandet tar inte slut utan fortsätter och lever sitt eget liv, det engagerar sin publik och jag hör flera elever varje vecka diskutera ämnen som vloggare har tagit upp. Det är en naturlig del av forumet på nått vis. Jag har själv, redan efter första vloggen, fått ta del av synpunkter och diskussioner som kanske känts lite krystade tidigare men som via vlogg har engagererat mina elever. Nu har det blivit fritt fram att ställa en massa frågor och diskutera skolutveckling, faktiskt, på ett roligt och otvunget sätt, jättehäftigt.

Men än är inte resan över, det kan hända allt möjligt längs vägen. Jag är glad för att början blivit så positivt bemött. Min vlogg hittar du på Youtube under namnet bildsal 117.

 

 

Publicerat av

bildmalin

Bildlärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s