tisdagen den 12 mars

Idag har jag undervisat närmare hundra ungdomar, det gör jag varje tisdag. Från början var det tänkt att jag skulle ha sex lektioner på tisdagar dvs träffa ytterligare, närmare,  femtio elever. Schemat blev ändrat sån tur var.

Jag har varit lite småtjurig idag, därför poppar denna tanken upp. Men jag tänker också att det kan vara bra att belysa dessa möten och vad jag gör under en dag. Jag hinner självklart inte ägna mig åt någon statistik, men en dag som denna gör att intrycken bränner sig fast lite extra.

Första lektionen var toppen. Jag hade hunnit förbereda mig och var själv sugen på lektionen. Vi tittade på några bilder tillsammans från nätet under temat etnicitet och sedan satte eleverna fart med sitt praktiska arbete. Jag kollade runt efter inlämningar eftersom jag saknade några, har jobbat med omdömen redan.

Andra lektionen efter en kort lunch. Eleverna var tidiga som vanligt och det var stökigt utanför dörren. Jag släppte in dom och många var sugna på att börja med sitt praktiska arbete. Jag lät dom börja men insåg snabbt att det blev för mycket för mig. De ville alla ha hjälp samtidigt, många med samma saker men någon letade efter sin mapp en annan efter sin bild som hen lagt på tork, nån behövde låna penna, två kivades om fönsterplats… När de kommit igång pustade jag ut, jag blev sittandes.  Jag blir så trött av alla ljud och rörelser, och den här flexibiliteten som krävs, och tålamodet. Jobbade med att få in alla inlämningar och förvånades över hur många namn jag kan.

Det är en kort paus sen kommer nästa gäng. Äldre. Många köper glass innan lektionen trots att det vet att jag surnar till över det. Att återigen behöva påminna om självklara regler. Jag behövde städa efter förra klassen, jag kände mig trött. Samlade ihop den nya gruppen för en genomgång. Lektionen innan hade jag samlat ihop deras bilder som lagts på tork och nu hade jag glömt var jag lagt dom. Jag blev stressad och irriterad över det. Varje vecka erbjuder svarta hål i minnet, jag får snart skriva ner allting. Börjar känna mig överstimulerad, hjärntrött. Vad säger hjärnforskningen om vår arbetsmiljö egentligen? Jag orkar inte bry mig om inlämningar. Det vi skulle göra under lektionstid sköt jag upp till nästa vecka, improviserade en liten ny praktisk uppgift istället. Eleverna börjar liknas vid fågelungar som vill bli matade hela tiden och jag hinner inte förbereda, allt arbetsmaterial står jag för. Jag kan inte hänvisa till nästa kapitel. Andra elever sitter med sin iPad och när jag väl hinner ta ett varv i klassrummet måste jag ifrågasätta varför några inte har börjat? Det duger inte med att jag inte sagt åt dom vad dom ska göra. Det står skrivet på tavlan och vet man inte måste man fråga, säger jag surt, trots att jag kanske inte orkar fler frågor denna dag? Jag börjar känna mig sliten.

En kort paus till och nästa grupp. Hoppade över genomgången igen och valde återigen att improvisera en praktisk extra uppgift för de som var klara. Haffade kringströvande elever efter sena inlämningar. Blev sittandes. Smått hålögd.

Idag har jag svarat på minst 600 frågor, rett ut minst tio mindre konflikter, letat efter minst 5 mappar som lite slentrianmässigt slängts in i skåpet av eleven och fem bilder som inte låg kvar på den plats som eleven tyckte var lämplig att den skulle torka på förra veckan, tvättat minst fyrtio penslar och en massa andra smågrejer att hålla i minnet. Jag har blivit färdig med nästan 120 omdömen men fortsätter nästa vecka att leta upp mystisk försvunna inlämningar och återkoppla till elever som varit sjuka, tjugo saknas i nuläget.

Den var den tisdagen.

 

Publicerat av

bildmalin

Bildlärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s