game on

Jag håller igång mig själv med lite olika projekt. Just nu funderar jag jättemycket på att utveckla ett spel kopplat till decibelligan. Jo, jag avslöjade faktiskt idag för min egen klass att jag på äldre dar funderar på att bli spelutvecklare? De var som vanligt föga imponerade. Hur ska det gå till? Jag som är så mycket äldre är den som oftast blir den flygande pingvinen i rummet. Bara för att det är jag som tänker ut nått så måste det ju vara jag som genomför det. Det är ju omöjligt att kunna allt. Nåväl, de ställde upp på att svara på ett litet test som jag har gjort, och det är nu jättesuperduper intressant att få sitta och fundera kring deras svar. Det här testet var verkligen en win win, alla piggnade till och det kändes kul!

Testet är tänkt att ringa in vilken ”klassrums gamer” man är dvs vilken roll man har i gruppen? Spelet går ut på att alla behövs och har en viktig funktion i klassen, och att man i grupp ska stärkas att samarbeta så att trygghet, arbetsro och studiemotivation lockas fram.  Men för att börja spela måste man ju ha en karaktär, och det jag tycker är kul med just spelkaraktärer är att dessa behöver inte nödvändigtvis vara realistiska utan får lov att spegla den man vill vara. Den man vill vara är ju betydligt mer intressant än den man är, eller den man blir sedd som, tror sig bli sedd. I ett smått uppblåst ego finns ju redan ett givet mål, en genuin drivkraft tänker jag. Och till slut blir man den personen, den man vill vara. Nu gäller det dock att ha de goda formarna redo, men det verkar också reda ut sig på naturlig väg. Han vet vad han snackar om Kent Hedevåg, när han menar att alla barn vill göra rätt/HELA projektet.

Jag känner ju min elevgrupp väldigt väl. Som exempel kan jag ta frågan När det delas ut en ny uppgift så mitt mål att..

  • bli klar först av alla
  • att försöka göra den tillsammans med någon
  • att ändra på den
  • att göra så bra jag bara kan
  • att få göra den hemma istället
  • kolla av så att alla verkligen tycker att det är okej med en ny uppgift?

De senaste veckornas hårda strider kring inlämningar tycktes här vara ett minne blott, så gott som alla har svarat ”att göra så bra jag kan”. Det ligger en spänning i det tycker jag (som kan vara svårt för er utomstående att ha koll på). Hur blir jag sedd, hur vill jag bli sedd? Och hur tar man kontrollen över att bli sedd på rätt sätt. När och hur bekräftas rätt beteende? Digital teknik, en spelapp, skulle ju hjälpa väldigt mycket att snabbt och effektivt belöna, där jag inte räcker till. Men det finns fler och starka åsikter kring det där.

Än så länge har jag bara arbetsnamn på karaktärerna, tanken är ju att testet ska mynna ut i vilken sorts spelare man är. Jag har inga bra namn och det finns ju  v ä l d i g t mycket kvar att fundera kring, inget man hastigt slänger ihop, men klassen som hjälpte mig detta idag var väldigt roade -och det bådar ju gott.

 

 

 

Publicerat av

bildmalin

Bildlärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s