halloween och källkritik

Jag bryter av i årskurs sju för lite smågrejer, men ändå viktiga saker, som jag kopplar till det stundande höstlovet då många även ”firar halloween”. Tonåringar har en tendens att fascineras av skräck och jag väl tänkt att utveckla det temat lite men än så länge har jag bara en grej. Det är Momo Challenge. För er som inte känner till det var det en bild på en figur som kallas Momo och en ödesdiger och skräckfylld utmaningstävling – Challenge, som spreds i Sverige för drygt ett år sedan. Det påstods att Momo kunde få barn att utföra förfärliga saker med risk för att det skulle hända dom själva något lika illa och skrönan växte sig snabbt större med berättelser om barn som t.ex. tvingats hugga ner syskon med kniv och själva ta sitt liv. Det surrades fortfarande friskt fantasifullt bland elever i klassrummet när jag visade bilden på Momo. Jag trodde kanske att det var lite ”old news” men det har blivit ett väldigt värdefullt samtal med de klasser som jag har undervisat.

Skärmavbild 2019-10-23 kl. 21.24.18

Man måste läsa på om Momo Challenge (orkar själv bara dela inspirationen här och nu) för eleverna vet mycket och även en del bristande faktakunskaper poppar upp.  Det är just detta jag vill komma åt. Hur kommer det sig att man tror på det här?

Jag har berättat för eleverna vad ett viralt fenomen är, varför det sprids så snabbt i just sociala medier – vi har våra vänner där och människor som vi litar på. Även vuxna går på grejer utan att kolla källan men är kanske inte så rädda för Momo men varnar gärna, och lite för snabbt,  för tex hackers eller andra som man tror är ute efter att tömma våra bankkonton. Samma fenomen men våra rädslor ser lite olika ut.

Precis på samma sätt som man bör kollar källan på information och nyheter, som man delar eller på annat sätt använder,  så är det väldigt viktigt att man även kollar varifrån en bild kommer ifrån. Påminde om viralgranskaren.se där man kan söka saker som dyker upp i flödet. Att dela allt för snabbt kan leda till att man aktivt bidrar till att skrämmas i onödan eller t.ex. spär på fördomar och sprider propaganda.

Och är det inte fascinerande också att en bild kan ge så mycket ”påhittad information”? Människor har gott om fantasi. Vad hade hänt om bilden inte fanns utan bara text, hade det fått samma spridning och effekt?

Jag har haft ganska stökiga klasser idag med elever som i vanliga fall inte alltid lyssnar så noga men idag var alla intresserade och engagerade. Några tycktes få aha upplevelser och jag tycker väl som vanligt att det är så synd att många barn får bearbeta det här på egen hand med fritt spelrum på internet, det blir både tyngd och allvar i det när man gör det i skolan.Och även enklare, om jag jämför mitt yrke med mitt föräldraskap. Ett aktuellt ämne, internet kunskap, bildspråk, bildanalys, källkritik – en ganska välfylld och värdefull kvart tänker jag.

 

Bilden hämtade jag här: https://www.nme.com/blogs/what-is-momo-your-guide-to-the-horrifying-meme-billed-as-the-new-slenderman-2364215

Publicerat av

bildmalin

Bildlärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s