Betygsanalys

Jag har varit väldigt nöjd med mig själv hela dagen. Gått omkring och skrockat om hur bra jag mår, för jag tycker verkligen att det är fantastiskt att må bra. Det är så jobbigt att må dåligt, det tar så mycket energi och fokus på det man måste beta av. Nöjd med betygen var jag också, såpass att jag var nyfiken på resultatlistan. Jag brukar kolla av fördelningen både mellan betygsgraderna men även mellan killar och tjejers resultat.

Sen var jag tvungen att gå ut en sväng. Coola ner mig lite.

Men för helvete. Visst har jag god måluppfyllelse, enbart 3 av drygt 380 elever har F den här terminen., men.. Nu får det vara slut på lekandet i klassrummet känner jag.

Efter att en kollega värmt upp mig i matsalen under det ständiga temat denna höst ”De verkar inte förstå att de är i skolan” typ, tänker jag att det är hög tid att göra upp med småkillarna. Jag jobbar på en hyfsat problemfri och lugn skola ute på landsbygden, barn som växt upp i rymliga villor, med husdjur och allt man tänkas behöva för att bli trygg och må bra. Det är inte okej att resultaten ser ut såhär, de borde ligga högre tänker jag.

Alltså jag har verkligen vänt och vridit på mig själv som lärare denna höst, det är sällan jag kan se tillbaka på mig med sådan förträfflighet.  Jag tror faktiskt inte att jag kan toppa mig själv i det arbete som jag har lagt ner., under de förutsättningar jag ges. Men mitt fokus har varit på att få alla elever ”godkända”, och jag inser nu att en stor del av den energin har jag fått lägga på ren barnpassning. Jag har fått ägna mig åt självklara saker som att ”sitta på sin plats”, inte gapa, inte ta sönder saker, inte springa i klassrummet, inte spela, leka och tålmodigt gett enskilda instruktioner om och om igen till en allt större målgrupp som också verkar tro att det är helt okej att välja bort. Syna siffrorna nedan, se var killarna hamnar i betygsskalan. Är det rimligt att de är så mycket sämre?

Skärmavbild 2019-12-12 kl. 17.25.23

Det handlar om en ganska stor del av våra elever som dessutom medverkar aktivt till att sänka arbetsmoralen, för jag tror inte med jag hört från kollegor under veckan att det här bara handlar om bildämnet.  Jag blir arg och less att inget görs, att inget intresse finns för den här gruppen som inte klarar eller vill tillmötesgå skolans högre krav trots anpassningar och egen kapacitet. Jag har drivit på mig själv för att göra skillnad men har nästan inga elever i den högre betygsskalan. Risken är då att jag tvingats sänka kraven eller att väntetid gjort att motivation och lust sinat hos de mer utvecklings benägna?  Det är ju näst intill omöjligt att fånga upp elever i en gemensam undervisning när det ser ut såhär.

Femton av de killar med E i varje årskurs hade lätt haft ett F utan min insats och då är ju frågan om ett E egentligen är ett större problem? Varför analysera elever som har E? kanske borde det vara en pop up ruta även här, som vid F. Typ ”Nu har du fyllt i betyget E vid tre terminer , beskriv varför eleven inte har utvecklats inom ämnet?”

Jag funderar på nästa steg. Varför blir det såhär? Jag tänker börja med pojkarna som har D och flickorna som har C, granska och jämföra. satsa på att fler killar satsar på de högre betygen snarare än att hålla sig ovanför ytan.  Men sen tror jag som sagt att en stor del av mina E killar måste nog hela skolan reflektera kring och följa upp, tillsammans.

Jag har själv redan idag förberett en klass som nästan bara består av killar som lattjar runt och inte tar ämnet på allvar. Jag har bestämt mig för att lära känna varenda en på djupet för att förstå vad som är grejen med killar och skola, och kanske nån gång lyckas komma vidare. Kanske blir min masteruppsats? bland alla andra grejer jag vill fördjupa mig i.

Men fy, jag har det jättejobbigt just nu. Det blev väldigt körigt för mig helt plötsligt, jag som var som var så himla nöjd.

 

Efterord: Såhär dagen efter har jag förstått att väldigt många läser detta inlägg och jag vill lägga in en brasklapp om att jag inte är ute efter ordningsbetyg eller den typen av konsekvenser, ej heller skuldbelägga föräldrars fostran. Jag tycker bara att man generellt borde vara mer nyfiken, reflektera och åtgärda, pröva och ompröva, inom olika perspektiv på detta – för vi har väldigt många elever som inte tror sig ha en chans, som inte ser meningen med skolan, och de allra flesta är pojkar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s