Tanken för dagen

Vilken crazy tid det är nu. Men vågar man vara och se andra som människor i första ledet så finns det en hel del sköna stunder kvar. Dagarna fylls med prat om betyg och jag har ingen egentlig strategi för det där, jag tar det efter dagsform och några samtal blir längre än andra, Det är ju så otroligt tacksam egentligen att ges stunder där man också själv kan lära sig grejer, ungdomar är ju så härligt kloka och öppna.

En elev slog sig ner i godan ro i mitt arbetsrum häromdagen trots att det egentligen inte var ett så roligt möte vi hade framför oss. Det blir F och terminen har också kantats av lite stel stämning mellan oss minst sagt, men nu satte han sig avslappnat i soffan och såg ut att vilja sitta där ett tag. En får passa på, kände jag nöjt. Jag var ganska mån om att tinga en gammal soffa när personalrummet skulle rustas upp med nya möbler trots att jag personligen är väldigt irriterad på den här enkla tricket, jag tycker att möten ska hållas vid konferensbord – för det händer någonting när man sitter i en soffa. Man babblar på helt enkelt, om det mesta. Och ja, det blev ett bra och långt snack.

Jag har börjat prova mig fram med ett slags ”pratstöd”, det handlar väl lite om var startknappen sitter, vad skulle få dig att blir mer intresserad och motiverad i ämnet? Det är en bunt olika påståenden att bläddra igenom, som eleven antingen kan rangordna efter individuell betydelse eller fastna vid något specifikt. Det har blivit väldigt bra de få gånger som jag hittills använt mig utav det. Eftersom jag är bildlärare och träffar elever en gång i veckan så tar jag inte för givet att vi kommer att få en djupare relation och just den här specifika eleven har satt ribban rätt högt för personlig integritet och visat en ganska stark ovilja till samarbete.

Nåväl, grabben fastnade vid ”få belöning” som ett sätt att öka intresset.  Jag vaknade till direkt för den här eleven gör ju inget annat än glor på sin mobil (ja, jag tillhör sorten som inte får loss mobilen om eleven bestämt sig för den ska användas). Så jag menade på att eleven belönar ju sig själv hela tiden? Det är ju allmänt vedertaget att sociala medier triggar belöningssystemet så för att få mobilen mindre intressant kan ju vara att börja fundera på andra slags belöningar, eftersom detta är något som betyder mycket för honom. Här hade jag ju önskat att jag kunde presentera spelifierat lärande, tänk om den här kursen skulle vara något för dig? Fått designa sin egen spelkaraktär, miljöer och arbetsuppgifter därtill med perspektiv och färglärare, bildanalys i en slitsad bana att levla upp i. Men där är jag förstås inte, än. Så nån liten tråkig kompromiss får ske.

Just ”få belöning” har hamnat ganska högt i de få samtal jag haft hittills med ”pratstödet”. Tillsammans med ”få större förståelse för varför vi gör bilduppgiften”.  Fortsatt ”att det känns enkelt”  ”få positiv feedback av läraren” och ”att läraren tycker om mig” är, utifrån ett litet sammanhang, nuvarande topp fem på listan på vad som skulle göra en (av mina) elever mer motiverad och intresserad av ämnet. Det ständiga gisslet att få eleven att lära för sin egen skull och öka sitt personliga engagemang är viktigt. Därtill kommer att själv ta ansvar för att se till att ges all tillgänglig information om diverse uppgifter och se sin e g e n  roll i prestationen och inte fokusera på lärarens brister handlar väl mycket om dessa topp fem? Grundläggande är att få förståelse för vad som ska göras och varför och den motivationen kan ju grunda sig på allt ifrån nyfikenhet till allmänbildning/nytta och häri borde man ju ha ganska bra verktyg som lärare genom BFL och varierad undervisning, hur man presenterar uppgiften och sätter den i ett större sammanhang och ser över sina argument för uppgiften. Feedback och uppskattning. Har vi pratat om nått annat de senaste åren? Finns jättemycket kunskaper här. Det betyder ju även att eleven har en vilja och att jag kan skärpa till mig ytterligare för att ge bästa möjliga förutsättningar för denna att lyckas. Jag har inga problem med att ta det ansvaret, tvärtom. Är det nån man enkelt kan förändra så är det väl en själv? Jag har varit sambo i nästan tjugo år så att ta sig an någons annans förändring, det är betydligt svårare. Nästintill omöjligt.

Att ”det känns enkelt” tolkar jag utifrån min arena – för bildskapande är väldigt kul när man upptäcker lösningar som är enkla att göra men som ger effekten av att man är ett konstnärligt proffs. Det handlar inte uteslutande om att slippa undan. Handen på hjärtat, det är ofta pojkar vi talar om när detta motstånd till undervisningen drillas igång. Och det är då också lätt hänt att blicken grusas av stereotypiska könsroller och de normer och egenskaper man lätt tillskriver de olika könen. Därför är det ju också viktigt att undersöka orsaken bakom ett motstånd innan man själv tar all makt.

Bildämnet har också den stora fördelen att det finns nio kunskapskrav som man med lätthet kan variera och omsätta flera gånger på ett läsår. Av den anledningen är det också enkelt för elever att ges betyg E och uppåt i bild. Ett F står i stor utsträckning för att man aktivt har valt bort, valt att inte vara delaktig.

Ja, det var tanken för dagen. Rätt nöjd med tanke på omständigheterna och hur trött och vissen jag känner mig den här tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s