long time no sea

Jag vet inte hur ofta en människa gör ödesdigra val, och några kanske mer än än andra? En sommar för 22 år sedan valde jag att flytta från Varberg till Borås. Som du kanske anar så var jag väldigt naiv på den tiden och jag har sedan dess ständigt tvingats spegla mig i vem jag är i förhållande till var jag är. Än idag får jag stå till svars för varför jag valde att flytta till Borås? Främst då från Varbergare. Det har med relationen mellan städerna att göra, vilken Boråsaren verkar vara mer lyckligt omedveten om.

Jag växte upp i det lilla fiskesamhället Träslövsläge, det Boråsaren kallar för Träslöv men som jag alltid betraktat som Läjet. Träslöv är nått helt annat där havet bytts ut mot landsbygdens ängar och tätt packade villaområden, utan campingplatser i sikte. På Läjet valde mina föräldrar i mitten på 70-talet att bygga en villa i utkanten av byn, den delen som av Läjsingar kallades Pakistan, d.v.s. ”packet från stan”. Jag kan därför väl identifiera mig med att vara utlänning i den svenska småbygden, att vara barn i två kulturer som krockade både i livstil och språkmässigt., trots allas svenskhet.

”Hocken e detta för däka?” minns jag en vindfårad tant fråga när mina nya sommarsandaler som femåring fått mig att gå nästan ner till hamnen i Läjet, då jag också grät ohämmat av rädsla för alla torra fiskar som hängde i trädgårdarna utanför de grådaskiga trähusen, som numera är värda miljoner. Det kändes som ett farligt område för ett barn och jag var faktiskt under större delen av min barndom rädd för att de tysta och karga människorna där kanske skulle få för sig att äta upp mig? Så konstiga var dom, och jag för dom. Det som dock alltid lockade var den påstådda talande fågeln utanför den lilla mataffären mitt i byn, ett på den tidens kreativa marknadsföring.  Där stod vi barn i timmar och stirrade på den svarta korpen och tålmodigt väntade på att den skulle kläcka ur sig något som lät som ett riktigt ord, medan våra föräldrar fick tiden att gå inne i den pittoreska butiken som kanske väckte deras barndomsminnen vid liv?

Mina första år i skolan präglades av kristendom och psalmer på tramporgel i det stora trähuset intill kyrkan som numera är äldreboende, tills några föräldrar från Pakistan gaddade ihop sig och startade en hem-och skola förening och krävde att man skulle följa den nya kursplanen och istället lägga krut på temadagar och grupparbeten, egenodlade grönsaker och en aktiv skolgård. Det skapade ytterligare spänningar i samhället, våra omtyckta fröknar som alla tycktes vara i odödligt gamla och även var antingen systrar eller kusiner med varandra gaddade ihop sig i en märkbar surhet inför det nya och främmande. De finns föresten avbildade i taket i byns kyrka och vi barn fick veta att alla Läjsingar var just sådär lika varandra på den tiden när våra fröknar var små.

På sommarloven invaderas samhället av högljudda turister med för små cyklar och kulörta, blanka tvådelade overaller, lite finare träningskläder som man skulle ha semester i med tillhörande fiskehatt, dvs Boråsare. Barnaskocken kring den talande skatan väckte sig irriterande stor. Boråsarna skulle bli skettbruna i applaviken, så vad gjorde de då på Läjet? De var ett fenomen som alla lärde sig att hata och fick ”packet ifrån stan” att bli accepterade av ursprungsbefolkningen. Jag tänker nu att hela mitt liv har präglats av att inte blanda ut sig, att hålla gränser och acceptera varandras integritet samtidigt som man själv haft fullt upp med att anpassa sig, även till andras gränser och vad som utgör nya möten då yttre hot alltid varit till en fördel.

Varberg var nått annat när jag växte upp. Idag en myllrande stad där man knappt känner igen nån från det lilla, där alla kände alla. Det fanns två högstadieskolor i stan, Påskbergsskolan och Håstenskolan. Det är viktigt, även där ska man inte blanda sig hur sig som helst. Skolkatalogen luslästes och än idag, i min Varbergs generation har man väldigt dålig koll på medmänniskor som är tre år yngre eller mer, de finns liksom inte. De var nobodys, fram tills man är tvungen att alliera sig med varandra i typ Borås. Vi är några stycken som gjort en liknande resa, och vi har genast blivit lojala med varandra oavsett ålder.

Om jag numera blir igenkänd i min gamla hemstad Varberg så är det ganska stor sannolikhet av någon i ungefär samma i samma ålder som jag och konversationen startar ofta med just frågan ”Påskberget?” dvs vilken högstadieskola jag gick på? Gick vi inte på samma så dör ofta konversationen ut, men två påskbergare däremot vill gärna reda ut olika saker som vilka som gick i samma klass och efter det vilka man känner, vad de gör nu, och har man tid och flow så går man all in och pratar om vilka man är släkt med och om man känner varandras släktingar. Boråsare älskar att prata prylar och saker man gjort och upplevt, Varbergare pratar hellre och oavbrutet om vilka man känner. Lite som att prata om nästa måltid när man sitter och äter, vilket också är ett vanligt samtal i Varberg och då också kring  vem man ska äta med nästa gång. Kanske nån som någon annan också känner, eller är släkt med?

Det här kan ju tyckas väldigt mysigt och familjärt men jag tänker också att har man minsta tillstymmelse till integritet så kan det vara lite jobbigt att allt går att lösa genom att man känner nån? Man känner nån som känner nån som jobbar på banken, man känner en rörmokare, Leif på bilhallen, min kusin har en kompis osv.  Eller så gör man det inte. Eller så tänker man att det inte är okej, att andra saker ska spela större roll så alla får en chans, även de utan kusiner och kontakter.

Enligt all statistisk kommer mitt liv att bli långt just p.g.a .av valet jag gjorde för 22 år sedan. Dels är det min akademiska ryggrad som ökats men jag vill nog ändå tro att det som spelar mest roll är att jag tvingats öppna mig för nya lösningar av livet och tänja på gränserna. Både egna och andras.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s