Kändis för en kvart

Fifteen minutes of fame är ett välkänt uttryck som står för en kortlivad publicitet eller kändisskap för en person eller fenomen, och som många också vet är det Andy Warhol som står bakom. Lite rolig fakta är dock att uttrycket är inspirerat av en mening som Andy Warhol kläckte ur sig och som även dök upp i programmet för Warhols första museumutställning 1968, som dessutom hölls på moderna museet i Stockholm. Anledningen till att Europa, och då med start i Sverige, fick ta del av Andy Warhols verk på museum var att han sågs som allt för kontroversiell för USA. Det är få förunnat att göra en konstutställning på museum, det är inte riktigt samma grej som på ett galleri, större och mer invigt i konstetablissemanget. Ställer man ut på museum så man erkänd. Här finns mycket att berätta om för elever. Kanske var det också bra att Warhol gavs ett gott mottagande för sin konst 1968, eftersom han avslutade det året med att utsättas för ett mordförsök? Även där en kvarts publicitet för Valerie Solanas och hennes SCUM manifest då förkortningen står för society for cutting up men och på intet står för feminism även om hon gärna kallade sig radikal sådan, men visade sig vara schizofren, vilket är något helt annat.

Skärmavbild 2020-07-06 kl. 16.22.29Fifteen minutes of fame är fortfarande väldigt aktuellt och speglar i stort vår tid och våra  lättillgängliga medier. Senast idag publicerar en av våra kvällstidningar ett reportage , om nu nån undrat kring följderna för Eva, eller Kräk-Eva som hon fortfarande kallas, hon som kräktes i TV för tretton år sedan? ”Jag har fått jättemånga jobberbjudanden och haft otroligt kul. Jag har upplevt saker som jag annars aldrig hade fått uppleva” , menar Kräk-Eva enligt kvällstidningen. Ändå en lite svår chansning att ge sig på, tänker jag, trots alla fördelar.

Andy Warhol, som hade en tidig yrkeskarriär inom reklambranschen hade både fascination och avsmak för massmedie- och varusamhället. På många sätt drev han med kapitalismen och utnyttjade detta i sitt konstnärskap då mottagaren ständigt tvingades bearbeta vad som egentligen var konstens värde, innehållet eller varumärket? Han drevs också åt att bli en kommersiell konstnär, en ganska medveten och beräknande sådan, då han byggde upp sin egen image mer än att överträffa sig själv i hantverket inom konstnärskapet. Och att det gick i ett vänstervridet 60-tal är ju anmärkningsvärt bara det, alla tycktes ju på hugget då, men Warhol blev folkkär och är än idag en konstnär vars bilder många känner igen.

Men hur gick det för Kräk-Eva? Storyn kring henne är också intressant och även hett ämne inom nutidskonst. Det visade sig att Eva kräktes p.g.a. av svåra menssmärtor och därmed startade en ”mensvåg” över Sverige där det ena ledde till andra kring ämnet mens.  Mens är en kvinnofråga då alla kvinnor, nångång, har mens men med tanke på hur denna och/ eller kanske hormonerna som sätts i omlopp kring mensen, påverkat kvinnors historia så är det i mitt tycke inget löjligt ämne.

Skärmavbild 2020-07-06 kl. 17.46.31Arvida Byström är en konstnär/ fotograf som jag tagit upp i annat sammanhang i undervisningen, och 2014 var hon en av elva konstnärer från flera länder vars konstnärliga tema var just menstruation i en gemensam utställning som kallades Period pieces. Ja det här med menskonst är ju en debatt i sig, och det blir ju även lätt feministiskt vilket man får vara förberedd på då en del gärna vill tro att det är i storleksordningen Valerie Solanas. Och det klart att det är kontroversiellt och kan rentav upplevas äckligt, men killar har väl också äckliga grejer för sig i.s.f. och diskussionen handlar väl i stort om att öppna arenor för oss själva för att kunna bli sedda på rätt sätt av varandra, ur ungdomars perspektiv. (En parantes, jag och min yngsta dotter följde slaviskt Robison – ett program där Clara Henry var med. Clara är för mig bloggare och hon har varit programledare i Melodifestivalen men jag kan ju säga att alla tjejer jag pratade med i skolan känner Clara via hennes menspodd, vilken jag också förstod var bra.)

Andy Warhol hade nog inte gjort en grej av mens direkt, just för att det inte skulle vara en del av hans image eller gå att sälja. Häri finns också viktiga perspektiv på konst, vad vill man förmedla? Var går gränsen mellan budskap och privatliv? Alla är vi ju även bildproducenter numera så frågorna är relevanta. Konsten, eller publicerat bildspråk,  är också alltid ett möte med betraktaren och det som kanske provocerar mest är också det man mest behöver veta mer om? Och varje bild har sin egen lilla berättelse, eller hur?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s