Första veckan PÅ NYA JOBBET

En vecka går fort och fylls med fina minnen. Med en yngre klass pratade jag om Leonardo da Vinci och det mest berömda porträttet av dom alla Monalisa. Hur kommer det sig att den här bilden har blivit så känd, frågade jag, varav en elev föreslog att det var för att bilden kanske föreställer en drottning eller kanske en fröken? Ett väldigt mysigt och roligt svar, men jag kan inte låta bli att undra vad det står för? Jag vet inte, förmodligen ingenting? Kanske ett vi och dom? Just nu är jag dock tacksam för varje möjlighet att sättas på piedestal, det är mycket struktur som ska falla på plats och varje upprätad ryggrad när jag höjer rösten ger en smula styrka, men i förlängningen tycker jag nog att min plats som ledare är längst bak i ledet.

Det är så väldigt märkligt med vårt yrke som lärare, när allt flyter på ses mycket som tur eller nått slags nedärvt genetiskt ledarskap som vissa bara har. I mitt fall förklaras det ofta med att eleverna tycker om bild. Att man tycker om ett ämne är en god början, men det är inget man kan förlita sig på eller bygga en struktur kring som lärare. Det är mycket hårt arbete, strategier, reflektion och förberedelser för att få en undervisning att fungera, så långt ifrån slump och tur man kan komma. Ändå är vi lite dåliga på att sätta ord på det och jag märker själv att jag blir en smula blygsam inför att beskriva mitt tänk innan mötet med nya elever. Jag känner mig kanske lite självgod, men jag ska göra ett försök.

Jag har ägnat tid åt salen och målat väggarna, jag valde svart eftersom rummet är stort och det blir snyggt att sätta upp bilder med svart bakgrund. Jag ser rummet som min förlängda arm, rummet ska spegla mig. Det ska vara välkomnande och se fint ut, det ska vara ordning och det ska vara mitt. Jag vet inte ifall ni förstår vad jag menar, det man inte gör i mitt hem det gör man heller inte i mitt klassrum. Genom att måla och sätta egen prägel på rummet så har jag inte bara gjort fint utan också lagt beslag på rummet, gjort det till mitt. Min integritet blir därför 40 kvadratmeter typ, så tänker jag. Jag är ingen tuff kvinna, har aldrig hört att jag har några större ledaregenskaper så jag har fått tänka till och jobba med det jag har.

Jag är inte färdig med den långsiktiga planeringen men däremot har ju varje lektion haft ett genomtänkt innehåll, inga mjukstarter av fritt skapande på nya mappen. Jag har även kunnat berätta om höstens bildteman. Jag har vikt mappar till alla elever, klistrat deras namn på från klasslistan och lagt ut dessa på bänkarna som sittplacering. Ordningsreglerna ska sitta och följas av mig från första stund.

Jag har startat upp med arbeten som eleverna själva kan pyssla med ett tag. Det gör att jag kan prata enskilt med eleverna och jag har redan första lektionen valt att ha samtal med elever som getts F under föregående termin. Dels är det förebyggande, F elever har en tendens att ställa till det i klassrummet så om de blir sedda snabbt och förstår att finns en chans till en positiv förändring så kan det skapa ett lugn för resten av gänget. Sen ingår det förstås i mitt uppdrag att undersöka och säkerställa att elever ska kunna uppnå kunskapskraven för E, så det talar också om att jag är på mitt a r b e t e och sköter mitt jobb från första stund. Inte att vi ska lära känna varandra, kanske bli vänner och ha kul ihop – och sen kastar jag en yxa i huvudet på dig i November, eller en betygsvarning som det heter.

Under de första studiedagarna gavs vi första lektionen i en coach utbildning, vilket också resulterade i lite djupare samtal kollegor emellan. Det var särskilt ett av dessa samtal som gjorde starkt intryck på mig då både jag och min samtalspartner kom in på ämnet ”att vara snäll”. Jag har funderat mycket kring det och inför första mötet med mina nya elever så kom jag fram till att jag nog måste börja bena ut vad snällhet är och vilka beteenden som jag ska visa empati för. Som lärare ges jag mycket information kring elever, det kan vara diagnoser och andra svårigheter som också ger en förklaring till elevens handlande i klassrummet. Något man också lite per automatik vill visa förståelse och empati för, men också en situation då gränser lätt kan suddas ut mellan snällhet och .. lamhet. I syfte att försöka skapa ett så bra klassrumsklimat som möjligt så är planen istället att nyttja den mänskliga drivkraften att tillhöra en grupp och bli accepterad och satsa på att förstärka de beteenden som jag vill se mer av. En sak som varit väldigt effektfull är att i samband med att förstärka elevens positiva handlande även upprepa dennes namn. Det kan jag tipsa om – och då även tvärtom, om de namn du lär dig först är på elever som gör ”fel” så skulle jag nog tänka om.

Första veckan är svår att ta igen i efterhand så jag känner mig nöjd. Det tar ungefär ett år innan man är framme så det är många turer kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s