take a Bullet

Häromdagen var det orientering och jag fick min alldeles egna patrull av elever att komma till skolan en kvart tidigare för att promenera upp till skogen där jag hoppades att alla skulle hitta tillbaka. I vanlig ordning var det en massa vardagligt snack på vägen dit och det jag älskar med barn och ungdomar är att de snackar liksom inte ytligt vädret utan det är full fräs från början. Ja efter att ha haft några synpunkter kring källkritik angående en elev som påstod att dockan Annabelle finns på riktigt så tog diskussionen fart om hur vi skulle beskydda varandra mot faror? Eleverna bredvid mig var fullt eniga om att de skulle offra mig först och undrade därefter vem jag skulle tycka förtjäna en för tidig död? Vi gick igenom olika scenarion av hot, allt ifrån fyllehundar, till maskerade män med maskinvapen till ondsinta skogsväsen. Varje gång, menade de, skulle de ställa sig bakom mig, gömma sig bakom min döda kropp och överleva. Och varje gång fick fick jag svara, hur konstigt det än låter som har egna barn och självklart inte vill dö men jag har så svårt att tänka mig att jag skulle skydda mig bakom ett barn. Så jag svarade att jag skulle offra mig för deras överlevnad.

Sen var vi framme och de började orientera och kvar stod jag, och kände mig en smula död. Det är inte klokt egentligen, men om det hade kommit en maskerad man med maskingevär så hade jag kastat mig framför vem som helst typ och tagit första kulan. Vad finns det egentligen för val? Det är väl sån jag är, antar jag, min mening med livet. Lite sorgligt, men kul för dig. Lev väl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s