Bara så

Nu när en har tid att skriva vill jag verkligen framhäva mina ”nya” elever. Jag tänker på dem hela tiden, och det är långt ifrån störande tankar trots att de kan vara lite småjobbiga emellanåt. Liksom jag, tänker jag. Det är inte jobb, det kallas kärlek och den känslan är ständigt i omlopp i yrken där man arbetar med människor. Vi tycker om och inte om varandra typ hela tiden. Jag tänker ibland när läser om besvikna lärare, föräldrar och elever att är det inte just kärleken som måste bearbetas lite till? Bara så. Läsåret avslutades med en bukett rosor som står sig än och jag minns i denna stund en förälder som under terminen kallat mig för sin älskling. Lite otippat och kanske även känslomässigt osocialt? Själv föredrar jag och välkomnar all mänsklig värme i alla ärenden jag företar mig, alla stretar vi på så gott vi kan, och det finns alltid nått gott att finna om man söker efter det. Det är mycket känslor i omlopp i detta yrke så att hålla i det positiva är värdefullt, därmed inte sagt att det ska bli glättigt. Det är viktigt att hitta den sanna glädjen. Själv stannar jag ofta upp, som nu, och tänker på barnen en och en. Hur fina de är! Låter kanske som jag läppjat för mycket glögg? Men dessa stunder är så värdefulla, och de ger effekt och det gör också jobbet så mycket enklare. Bara så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s