Be nice and fair

Påsklovet har startat, så härligt vi har vi har det vi lärare. Ledigt en hel vecka. Men för de flesta av oss, i likhet med mig, så innebär det ett dilemma. När ska jag ta itu med elevernas inlämnings arbete? I början på veckan eller i slutet? För de behöver respons. Själv har jag halkat lite efter och märker av oron i klassrummet när feedbacken har stannat av. En av mina elever poppar upp extra på näthinnan i detta nu, en med stort egenvärde som hugger tag i mig närhelst hon får chansen. Har du sett, har du läst, har du lagt in på Dexter? Nej, inte än, jag har inte hunnit. Inte hunnit? Men.. det var ju två veckor sedan? Den där stunden då blicken slocknar. Har hon ansträngt sig utan anledning?

Andra reaktioner är stök i klassrummet, elever som inte lyder tillsägelser, som inte får motivation att komma igång.. Ja, jag kopplar det faktiskt till mig själv och min brist på återkoppling. En människa orkar inte ge hur mycket som helst utan att aldrig få något tillbaka. Det finns något väldigt sunt och friskt i det. Det här är även en miljö då bedömning spelar väldigt stor roll.

När mina elever knappt gör nått och inte anstränger sig för att göra sitt bästa så tänker jag att bristen är hos mig. Dels för att det är lättare för mig att ändra på mig själv och inte a l l a andra. Det är dessutom mitt ansvar, mitt jobb. Suger jag på det får jag väl bättra mig? Jag kan också snabbt få insikt om vad jag har gjort eller inte gjort, för att kunna korrigera. Jag vet att det är provocerande, men det här är ett jobb. Det finns andra yrken, det här är vad jag har valt just nu. Det är så påtagligt för mig att när eleven känner kontroll, insyn och förståelse kring vad som ska göras och varför tillika en trygghet i att bli sedd och bekräftat – ja, då finns det inte en unge som inte gör rätt för sig.

Betygs prognoser har skickats ut i veckan och jag talades vid med en mamma som beskrev hur hennes barn stängt in sig på rum och gråtit när de röda beskeden kom. Samma dag som som morfar dog dessutom. Eleven hade ingen aning om sitt bristande resultat. Alltså vad håller vi på med? Vi måste bädda in våra barn, förbereda dom och ge dom förutsättningar. Men det klart, jag har inte heller tid. Eller har jag prioriterat annat? Varje dag ska vara en ny chans. Dom här barnen kommer att ta hand om oss, eller inte. Jag har jobbat så länge nu, allt man gör generar, be nice and fair.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s