Så här dan före dan

Jag skriver smått röriga inlägg nuförtiden kanske, men det är också en rörig tid för mig både i terminens slutskede och privat. Såhär dan innan skolavslutningen hade jag ett långt samtal med en somalisk förälder och medmänniska om sexistiskt beteende vilket ledde till att jag fick förklara ord och begrepp, allt ifrån ”skämta” till ”blowjob”. Ja det ena var besvärligare än det andra, tur att man kan googla. Kände mig inte så värst professionell, men jag tänker ska man verkligen gå all in där, ska man inte stället satsa på att vara en tydlig medmänniska som vill väl? Känner att jag under min karriär haft mest nytta av min trygghet i att vara kvinna, förälder och just medmänniska med en öppenhet för olika livsval och erfarenheter. Där är vi alla så lika på nått vis, pratar samma språk. Beröra igenkänning, tänker jag, i ett möte gör att även allvarliga ämnen avdramatiseras. Bara lugnt bemöta andras spontanitet eller oro

Men nog av klokhet, jag har en klump i magen av alla mina fel och brister som kan tänkas avslöja sig. Det är höga krav vi ska leva upp till och man är på många sätt dömd att misslyckas. Ändå gör man det inte. Värt att tänka på i dessa tider. Jag laddar för arga samtal, några onödiga men andra faktiskt medvetna från mitt håll. När inget annat funkar typ kanske ilska kan driva på åt rätt håll? En får chansa på att göra fel ibland, så att det blir rätt?

Jag tänker även på mina nior, sista lektionen var så hysterisk, allt huller om buller. När en kommer till en ny skola och niorna tar emot en på de sätt de gjort, man känner bara lycka. Önskar omständigheterna hade varit annorlunda, att jag lugnt kunde hålla ett fint tal istället för att ligga på golvet och spika avslutning skyltar (tänk studentskylt med masonit och trästav) , men det har förstås också sin charm. Alla hade problem med det där och det var lite kul att med spik i munnen högtidligt säga ”låt en vuxen kvinna spika åt dig”, så där sattes ändå en sista värdefull ribba i feministisk anda.

Det har varit uteslutande samma fråga till mig under veckan, stannar du kvar? Det är många som valt att gå vidare till annat av olika skäl, vilket gör även mig lite orolig. Jag stannar här här tills jag dör, svarar jag. Dö kan man ju göra på så många olika sätt, tänker jag. Fysiskt, mentalt, känslomässigt.. Lite luddigt om svaret har tolkats positivt eller negativt men de allra flesta har sett lättade ut, förutom en som tydligt deklarerade senast idag att han tycker att jag ska bli ingenjör istället. Lite otippat. Ja varför inte? Men just nu har jag inga planer på det, jag harvar runt även i höst och ska då återigen överträffa mig själv. Jag ska bara överleva det här läsåret först.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s